Så jävla töntigt egentligen, men förutom det faktum att det blir lite bättre grannsämja om man kostar på sig ett ”hej” när man möts i trappen så kan det för någon betyda att bli sedd just den dagen. Och det vill vi ju allihop.
När vi flyttade in i förra lägenheten var vår närmaste granne en uråldrig (nej, men jag vet inte, gammal iaf) tant med rullator som önskade oss väkomna och sa att vi hade en fin bebis. Vi umgicks inte mer än att jag höll upp dörren åt henne när hon kom rasslande och frågade om vi störde och hon undrade om hennes utemöbler stod i vägen. Ja, ni fattar.
Jag vet fortfarande inte vad hon hette, däremot så ringde hennes svärdotter på en dag och undrade om jag kunde komma och hjälpa henne att stänga av kylskåpet. Det visade sig att tanten ramlat och hamnat på sjukhus och ptja, kom inte därifrån. Tråkigt förstås, och nu höll svärdottern på att städa ur lägenheten och hade kört fast.
Anledningen till att hon ringde på just hos oss var för att svärmor hade pratat om sina ”nya” grannar och att de var trevliga och hade en fin bebis, så då tänkte hon att.. Bebisen var förvisso ingen bebis längre, men jag kunde hjälpa henne med kylskåpet åtminstone.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 24, hjälpa varandra, goda grannar