Det här med teknik igen då

Tänkte på det här med teknik. Innan barnen fanns annat än i min mage och så första året efteråt eller så så hade vi en var sin blogg åt dem där vi (mest jag) postade bilder, skrev om deras utveckling, mina egna tankar och sådär. Lösenordsskyddad och bara de närmaste fick läsa.

Sen hände något med alla våra bloggar och det är därför min ser ut som den gör numera. Jag är medveten om det, men kan inte göra något åt det för jag är inte intresserad av att hålla på och pilla utan jag vill bara att saker ska se ut som de alltid har gjort och bara funka! Satans teknikskit. Ja, ni fattar hur jag håller på.

I alla fall så hände det med barnens bloggar också och nu är de nedplockade (tror jag). Enligt Josh så finns allting kvar och det är som det ska med dem, bara det att de inte ligger uppe.

För min del hade han lika gärna kunnat säga det på persiska och det hade varit precis lika begripligt. För i mitt huvud så har jag skrivit alla dessa tecken där och då och nu är de borta, för jag kan varken ta på dem eller se dem. Alls. Så jag har sagt att han får fixa det, trolla tillbaka mina ord och se till att de hamnar på papper där jag kan lägga dem i en jävla låda och ge till barnen när de är stora och begriper.

Men, invänder någon. Om bloggarna finns kvar så är det ju bättre än på papper i en låda, för papper kan brinna upp eller försvinna. Mmm, det kanske är så, men för tant så är alltihop redan borta eftersom hon inte kan se det!

Blir ni förvånade om jag berättar att jag bara betalat med kort i några år? Och att det fortfarande bär mig lite emot eftersom jag inte har riktiga pengar i handen och alltså finns de inte? Framför allt så vet jag inte om jag har pengar eller inte. (nej, jag har fan inget jävla swish heller)

Ska jag vara ärlig så är jag lite ledsen över det där med bloggarna vare sig de finns eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.