Vem behöver ens sova?

En sak som kan störa mig otroligt mycket och som jag inte tror att ni som jobbar dag upplever på samma sätt är det här när sömnen inte funkar på grund av orsaker. Man kommer inte ifrån att sömnen dagtid inte är lika djup som den man får nattetid vilket gör att lika många timmar helt enkelt inte ger lika mycket på utvilandekontot och efter ett par nätters jobb så tar det ett dygn eller två innan man börjar bli människa igen.

Nu har vi ganska små barn som kräver att vi går upp med dem på mornarna. Ibland är jag själv med dem och ibland är vi hemma båda två, men även om jag (ofta) har möjlighet att ligga kvar så blir jag väckt av någon som behöver hjälp eller blir förbannad, så det vanligaste är ändå att när jag ska gå på ett nattpass så vaknar jag ändå mellan 6 och 7.

Tanken är förstås att när barnen är där de ska vara dagtid så ska jag lägga mig och ”sova på”. I princip alltid betyder det i verkligheten att jag i bästa fall vilar på gränsen till sömn någon timme och resten av tiden försöker sova.

Och som igår när mitt arbetspass började 2,5 timme tidigare (för drygt 10 timmars arbete är inte nog) så känner jag dels att jag inte hinner med riktigt och så blir det en mental trötthet att veta att vi pratar ännu längre pass än vanligt. Igår var dessutom ett möte jag hade lite (okej, ganska) ont i magen inför, men det blev nog så bra det kunde bli trots allt.

Ja, så att sova på brukar inte gå så bra helt enkelt och då vet man att med restid hem och frukost och vinka av barn så pratar vi 27 timmar vaken tid innan läggdags.

Oftast går det bra. Jag somnar ett par minuter efter att jag lagt mig i sängen och vare sig hör eller bryr mig om någonting innan barnen kommer hem efter 15 någongång och ibland missar jag deras hemkomst och sover en timme till. Utan kisspaus, märk väl. Det är annars en såndär grej nattpersonal håller på med, att avbryta dagsömnen för kisserier ett par gånger.

Men ibland, i perioder, som nu till exempel när livet kastar lite ruttna citroner efter mig eller jag stressar upp mig för hittepåsaker så sover jag inte lika bra.

Så idag vaknade jag efter tre timmar och kroppen bara: ”Jag är klar. Gå upp. Drick te”’

NEEEEEEEEJ!

Så jag snurrar runt lite, går upp och dricker vatten, snurrar lite, kollar telefonen, snurrar, kollar på tv, snurrar lite.

Men kroppen bara: ”Hörde du inte? Jag är klar. Dags att gå upp”

Så nu, efter att ha försökt somna om i 2 timmar gick jag upp för det är bara att glömma att göra just det (jag är alltid horribelt dålig på att somna om) och när jag bara gjort en av fyra nätter och vet att framåt 18-tiden kommer jag att bli trött och då har jag definitivt inte tid att sova längre så.. ptja.

Det blir kul det här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *