Mammaförbannelsen

Så när man precis har nått fram till gränsen innan vansinnet tar över av allt tjat och gnäll och slagsmål och ihåliga förlåt så brukar det vara dags att lämna över till den andra föräldern och gå till jobbet. Definitivt en fördel med att jobba skift om varandra. Här kommer varsågod säger man och går till jobbet och vilar upp sig.

Det brukar ta ett par timmar innan jag börjar tänka på sömnvarma små pojkar som trots alla katastrofer de råkar ut för varenda dag inte har en aning om hur jävlig den här skitvärlden kan vara och jag kan inte komma hem fort nog. Och det är ju inte så att man glömmer bort ”Dumma mamma!” när man går hemifrån, men det gör liksom ingenting längre. (tills man kommer hem och det är ”dumma mamma” och ”jag får aldrig” och ”han sa” och min favorit ”det är orättvist!)

I morse när jag kom hem och satte mig med min kopp te så hörde jag efter ett par minuter hur de ropade ”mamma kommer! Hon är ett monster” och sprang och gömde sig. Mig brydde de sig inte om utan jag fick dricka mitt te.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Blogg100, Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *