My little runaway

Men den här katten vi har skaffat oss då, vad är det för en? Han blir större och ser till att vi inte blir uttråkade kan man säga, för han är en såndär rymling. Inte optimalt på nedre botten kan jag säga och det går inte ens att skylla på att barnen lämnar dörren öppen eller något, för de är ju vana vid katter.

Vissa dagar rymmer han så fort dörren öppnas, och han är enveten som få. Om det ringer på dörren springer han mot dörren tillsammans med barnen, inte för att kolla vem det är, utan för att rassla iväg mellan benen på alla och ut på gården. Han kan på allvar, om han ligger och sover på nedervåningen, komma farande uppför trappen som skjuten ut ur en kanon och vidare ut. Börjar man klä på sig skor eller ytterkläder sitter han innanför dörren, som av en händelse förstås, och man kan förvisso fösa bort honom, men han är tillbaka lika snabbt igen.

Jag har inte varit med om maken till rymling sen tjocka katten som rymde ut i trapphuset gång på gång. När hon var liten och skulle kastreras så fick vi boka om tiden två gånger på grund av rymning och då hade hon ett trapphus att ta sig ut från också. Den här har ju fri passage så att säga.

Så vi funderar på hur man ska lösa det här, för det är inte rimligt att ha en katt som rymmer 4 gånger på en dag. Tidigare i veckan när jag hade jobbat och stora ungen var hemma så ringde det på dörren. Jag låg kvar i sängen och försökte somna om, stora ungen öppnar dörren och sekunden efter hör jag honom ropa på katten och smälla igen dörren. Så det var bara att hoppa upp ur sängen, på med mjukisbyxor och nåt linne över nattlinnet och ut på gården. Det var för övrigt kattmatsleveransen som kom.

Vi har provat att gå ut med honom i sele i hopp om att han ska lugna sig lite, men jag vet inte. Han vill gå ut oftare än vad vi vill (duh! Det är ju inte som att ta en promenad med en hund) och risken är att han vill ännu mer. Vi har dessutom en svanslös katt i grannskapet som får gå ute. Nätdörr? Fast vi måste ju fortfarande öppna den för att komma in och ut.

Jag har inga idéer helt enkelt. Han springer förvisso inte så långt (än), men han låter sig inte hämtas hur som helst. Stora ungen fick ju inte tag på honom, så det var ju tur i oturen att jag inte kunde sova, för vi kan ju inte förbjuda ungen att öppna dörren heller. Men vi bor centralt med trafik därefter så att han (katten alltså) ska drälla omkring ute är inte ett alternativ. Det är nästan så att man hoppas att det står en stor och arg hund utanför någongång när han rymmer så att han vänder i dörren och håller sig borta, men för det första tvivlar jag på att det kommer att hända och för det andra så vet man ju inte vad som händer i det läget. Han kanske hoppar på hunden som försvarar sig? Eller springer rätt ut och vågar inte komma hem?

Han har över 100 kvadrat att springa på plus två balkonger, två ungar som gärna leker med honom och en katta som ger honom stryk ibland. Jag vet inte varför han skulle vilja gå ut ens, men det vill han.

Någon som har någon tanke?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

1 svar på My little runaway

  1. Pingback: Se upp! – drottningsylt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.