Vår äldsta är ganska morgonpigg, milt uttryckt. Att gå upp klockan fem och spela tvspel och förse sig med vad hushållet har att erbjuda är inga konstigheter. Inte heller att han således klappar ihop tidigt på kvällen.
Han kan klockan skapligt, så det är inte det, utan han vaknar helt enkelt och måste tydligen gå upp då. Vi har försökt med mutor, hot, belöningar och helt enkelt att hålla honom uppe på kvällarna. För när man sover för lite blir man nämligen jättearg.
Det senaste försöket som nu pågått i kanske 2 veckor är att han ska vara uppe på kvällen. Det går sådär, för han är inte rolig att tas med som övertrött ens när han är på bra humör. Resultatet vi har fått är en unge som gnäller över hur trött han är och som sover till sex, kanske halv sju. En riktig sjusovare alltså.
Bra med större barn ändå som kan gå upp och klarar sig själva ett tag på morgonen. Du vet, fixa sig en macka och sådär. Eller fem. Eller klämma en godispåse. Eller som i morse klämma en godispåse och sen gömma hela godisförrådet med tanke på sämre tider. Vi orkade inte ens bli arga över det, utan prisade i hemlighet hans initiativförmåga. Han fattade ju att han låg illa till på grund av godiset och för att han gick upp fem, så varför inte tänka lite på framtiden också?
Hur kommer det sig att ni ens har godis hemma då? Du som påstår att ni knappt äter nåt? Ja, exakt därför. Ena fastern jobbade i godisfabrik i många år, det kommer ofta godis i testagramboxen och har man barnkalas utan att dela ut den där jävla godispåsen så ligger man pyrt till sen, så man måste liksom ha en stash. Eller ja, inte så länge till, för tidigare har jag ju kunnat köpa när det varit billig och ha till sen, men det är ju uppenbarligen bara att glömma.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, barn, godis, godisstash, morgonpigga barn