Hur man än gör

Två dagar har jag skrivit ett riktigt blajinlägg direkt följt av ett om inte ordentligt, så åtminstone ett riktigt inlägg, så idag tänkte jag att jag inte ska gå på den lätta. För tydligen så kan jag spotta ur mig saker om jag bara väntar lite.

Eller inte, som det visade sig. För jag är trött på att skriva om barnen. Hur kul kan det vara att läsa om någon som ömsom är trött på sina barn och ömsom inbillar sig ha mycket bättre barn än alla andra?

Och filmen jag tipsade om? Tror ni jag såg den? Nä, jag somnade ju efter en halvtimme. Nu har jag sett den förut och läst boken, men ändå.

Så idag blev det blaj. Så jävla oväntat. Mycket så nu. Goda intentioner, men i slutändan blir det inte ens kattskit. Jag har hunnit läsa lite i helgen åtminstone. Ganska fantastiskt med tanke på hur mycket vi gått varandra på nerverna här hemma. Eller kanske just därför.

Kul med Blogg 100, men såna här dagar känns det verkligen långt med 100 dagar. Särskilt om man som jag inte håller räkningen och inte vet när det tar slut. Är det slut? Gissa om jag skulle känna mig blåst om den hundrade dagen var förra veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *