Lugnet

Vi har varit/är inne i en såndär berömd faaaas igen. Ni vet, barnen testar gränser (läs: är billiga) och bråkar mest hela tiden och vi föräldrar tappar tålamodet och.. ja, sådär håller vi på. Slitsamt för alla förstås. Vi borde dra ett par extra djupa andetag och räkna till 40 tusen miljarder, men det orkar man bara så många gånger.

Kom hem efter tiotimmarspass på jobbet och möts av stora ungen som kastar sig om halsen på mig och på den vägen är det. Han har inte hittat på hyss när han har haft lägenheten för sig själv innan jag kom (neeej, han är inte ensam hemma, men ensam vaken) ens.

Vi har pratat om helt vardagliga saker som vad man kan göra idag och hur mycket hostade han i skolan igår egentligen och blev inte osams om någonting alls.

Inte ens pyttelite. När han inte är arg, vilken unge alltså.

(igår vrålade han nånting om att vi ville att han skulle dö på grund av vad det nu var. Det svänger snabbt när man är sex år)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *