Igår när vi stod i kö och skulle hämta ett paket, jag med feber och stora ungen med en slush frågar han plötsligt: – mamma, varför har Sverige egentligen rökpinnar?
Va?
Jag visste inte om jag inte fattade eller inte hörde vad han sa, men han upprepade exakt samma fråga flera gånger och till sist följt av ”man kan ju dö av dem. Man kan faktiskt få lungsjukdomar”
Ahaaaa! Du menar cigaretter!
Lilla hjärtat… ändå så skönt att han snart fyller 7 och inte vet vad de heter. Ibland känner jag mig som en horribel förälder med noll tålamod, men såna där saker visar ändå att vi skyddar dem ganska bra ändå. När jag var 7 kunde jag laga lättare mat till mig själv och visste både vad cigaretter var och vilket stort vattenglas min mamma ville ha påfyllt när hon var bakis.
Perspektiv. Intressant ändå när barnen blir gamla nog att man själv minns åtminstone brottstycken från den åldern själv. (Jag minns också att när jag skulle börja första klass så fick jag och mamma gå till skolan på ett samtal och träffa fröken som hette Annica. Mamma sa att barn som inte kunde sitta stilla fick vänta ett år till med att börja skolan så jag satt så stilla jag kunde. Så här i efterhand förstår jag att antagligen satt som en skyltdocka i min iver att behaga för som alla vet så är det barnens fel att mamma/pappa dricker)
Idag frågade stora ungen mig om jag hade gula tänder.
Va? Sa jag igen och eftersom frågan upprepades så frågade jag varför. – Nä, jag bara undrade, svarade han. Jahaja. Tack då. All eventuell milf-faktor man hade innan rann ju av där då och kvar blev en yabba the hut-lik figur med gulnade tänder.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, perspektiv, barn, memory lane, saker som barn säger