Idag gör jag det enkelt för mig, fast ändå inte. Riksdagen håller på att utreda om polisen ska få tillgång till PKU-registret och åtminstone någon jag nämnt det för ser inte problemet. Gott så, man kan ju tycka olika, men om man inte ser problemet för att man inte brytt sig om att undersöka saken närmare så..
Jag hade tänkt skriva något om det, men som med så mycket annat så får jag inte till det och istället för att rafsa ihop något (som jag tydligen gör nu ändå) så tycker jag att du ska gå och läsa vad Opassande skriver om det här.
Sen kan man förstås fundera över hur stor nytta av den tillgången polisen egentligen skulle ha. Du måste ha ett namn för att kunna söka i registret (än så länge) efter vad jag förstår, du kan inte jämföra dna på måfå och få en träff som i amerikanske tvserier utan lite krångligare än så är det allt.
Och då får det mig att fundera över vad syftet är egentligen? Sen kan jag börja vika mig ännu en foliehatt förstås, men särskilt effektivt verkar det inte. Redan när FRA-lagen röstades igenom blev jag misstänksam och den ändamålsglidning som skett med till exempel datalagringen (som ju bara skulle användas för grova brott, terror och sånt och tydligen hör fildelning dit också) har ju inte fått mig lugnare. Själv är jag lite för gammal för att ingå i registret och våra barns tester fick förstås inte sparas.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, integritet, pku-registret, samhälle, övervakning, samköra register, registrera mera