Men det var väl onödigt?

– Men mamma, det var väl onödigt att morfar dog? Han lovade ju att komma på mitt 8-årskalas och nu kan han inte det.

– Ja, hjärtat. Det var hemskt onödigt och nu kan han inte komma på ditt kalas.

Så Min pappa, barnens morfar, dog i helgen. Jag vet inte hur jag ska hantera det faktum att jag numera är föräldralös. Märkligt ändå att oavsett hur gammal man är, jag var 29 när min mamma dog och alltså 41 när min pappa dog, men den mest framträdande känslan är ändå samma som när man som liten blev ledsen och förtvivlad och grät ”jag vill ha min mamma

Jag grät efter min mamma när hon dog. Jag vill ha min mamma!

Jag gråter efter min pappa nu. Jag vill ha min pappa!

De kan inte trösta mig. De kan inte göra det bra igen.

Hur gör man nu?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Men det var väl onödigt?

  1. Heidi skriver:

    Åh, beklagar verkligen. 🙁

  2. Sanna skriver:

    Jag beklagar din (er) förlust.
    Och jag har ingen aning om hur man SKA göra när man själv helt plötsligt är äldsta generationen, men jag vet att man tvingas lära sig leva med det. Överleva.

  3. Carola skriver:

    Verkligen onödigt… ????. Nu kan han vara tillsammans med din mamma i himlen????. Kramar till er

  4. Linda skriver:

    Varma tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *