Avslutning

Så. Jag har begravt min pappa och var där. Vi satt längst fram och jag grät och grät och lilla ungen torkade mina tårar med sin näsduk och den som såg det utan att gråta lite extra är ju inte ens mänsklig.

Det blev en fin cermoni och prästen var bra och fikat.. ja, alla dessa människor som passerade förbi som jag aldrig sett, men som hade saker att säga om min pappa. Hans PRO-vänner sjöng “tack för kaffet” hellre än bra, men så var pappa med det mesta. Det man kan ska man göra ordentligt, resten kan man göra hellre än bra. Kontrasterna.

Kontrasterna som vi nu hanterar i ett hus vi ska städa och göra någonting med. Otaliga är gångerna jag och min syster (med våra män) stannat upp och frågat “vad fan är det här? Varför gör man så?”. Så ofta så att ingen längre säger allt det där ens.

 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *