Varenda år vid luciauppträdandet på dagis är det fika efteråt och varenda år har jag blivit förvånad över det där lilla fatet där de vill att man ska lägga en ”frivillig” betalning för fikat på en tia per person. De köper väl glass till ungarna eller något eller fler pärlplattor kanske.

I år kom jag ihåg.

I år har man en ny chef och då bjuder förskolan på fikat.

Sen i tisdags har jag alltså gått runt med 40nånting kronor i fickan som inte gick åt. Igår gick jag förbi en tom tiggarplats, ni vet, det ligger ett bylte utanför en butik och så en skylt i kartong och en kaffemugg i papp.

Där och då kom jag ihåg småpengarna som jag mentalt hade satt sprätt på för fikat, men aldrig gjorde, så snabbt som ögat rafsade jag ihop det jag hade och hällde ner i muggen. Och upptäcker att ett av mynten är en såndär vagnpeng!

Det finns förstås massor med sätt att förolämpa folk på, att ge en tiggare en låtsaspeng kändes.. inte så bra. Samtidigt så kunde jag inte gärna börja rafsa runt i muggen och ta tillbaka den, för hur skulle det se ut egentligen?

Jag hoppas hon vet (jo, det är en hon som sitter där. Jag har sett henne där ofta) att det inte är en riktig peng så att hon inte försöker betala med den. Och fast jag vet att det inte spelar någon roll, det var ändå riktiga slantar som rann ner i muggen också och vad spelar en ynka vagnpeng för roll om hundra år, så har jag ändå lite dåligt samvete för det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i samhälle. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.