Jag har alltid varit lite skeptisk mot fisk och skaldjur. Från början antagligen för att vi nästan aldrig åt fisk hemma då min mor var fiskallergiker och senare för att jag levde med en man som dyker och som vägrade sätta tänderna i något vattendjur alls. Själv har jag aldrig varit så konsekvent, men jag vill inte äta djur som äter gamla älgar och skridskoåkare. Planktonätare okej, asätare ingen risk.
Samtidigt så har jag känt mig kluven. Det står ju precis överallt att man ska äta fisk tre gånger i veckan för att må bra och det är ju så gott och så fantastiskt, men jag har aldrig fattat det där. Otaliga är de gånger då jag köpt hem fisk och tillagat den enligt konstens alla regler och sen fått en såndär riktigt sumpig bit i munnen. Mmmm…mums va.
Jag har försökt intala mig att det bara är just den här fisken som smakar så, jag har ju smakat bitar av fisk som åtminstone inte smakar illa, och en räkmacka kan ju slinka ner utan svårigheter, men nej. Varenda gång är det jag som får den där sumpbiten och så får jag sitta och skämmas över att jag är en sån dålig människa som inte tar hand om mig själv.
Det enda som funkar, och detta under protest, är tonfisk i vatten blandat i sallad och det räcker bra med någon gång i månaden för min del.
Men jag hade ju rätt hela tiden! Man ska inte alls äta fisk tre gånger i veckan, man ska inte vräka i sig så förbannat hela tiden för då tar fisken slut. Sen kan näringsexperter säga vad de vill, tar fisken slut så går det åt helvete med så många saker så att vi knappast har tid att fundera sådär överdrivet över ett kilo för mycket eller för lite.
Så, ät inte fisk tre gånger i veckan. Om du gillar fisk, bra, ät fisk någongång i veckan sådär och gillar du inte fisk så låt bli helt och stöd de stackars fiskarna så kanske kanske de får en chans att växa till sig de med.
(och en annan sak, köp inget franskt! Glöm inte den där atollen de lekte med, snigelätarna)