Man pratar sällan om den psykosociala omvårdnaden när man pratar omvårdnad. Om samtalet, om att möta en annan människa till exempel.
Som inatt när jag svarade på ett larm och möttes av – hörrudu, nu när jag ligger här, ska jag ligga här tills jag dör? Jag har så mycket ogjort
Det är inget man avleder eller skojar bort.
Eller hen som var bekymrad över att syskonet hade dött och vad skulle hända med alla saker nu som fanns i ett litet rum på ett äldreboende någon helt annanstans i Sverige. – För jag kan ju inte göra något åt det härifrån. Hur gör man? Jag vet inte vem jag ska fråga ens.
Svara på det på ett sätt som gör att människan du möter känner sig sedd och tillfreds med svaret. Sånt gör vi också, vi undersköterskor inom äldreomsorgen som bara torkar bajs och har ett jobb som vilken idiot som helst klarar av.
Läs även andra bloggares åsikter om äldreomsorg, enkla jobb, undersköterska, psykosocial omvårdnad, svåra frågor