Att se det lilla i det stora (2)

Man kan lätt få panik angående årets Blogg 100.

Aldrig tidigare har det känts lika viktigt att stå för det fria ordet, att manifestera kraften i att uttrycka oss på egna villkor, men med respekt för varandra.

Så skriver Fredrik Wass på sin blogg (det var han som startade Blogg 100 och han som varje år sparkar igång våra mer eller mindre sovande blogggar) och det känns ju stort och viktigt och ska lilla jag och vad har jag att säga för att rädda världen och skydda yttrandefriheten?

Fast jag kanske inte måste stå längst fram? Jag kanske inte måste lusläsa alla nyheter och leta reda på källorna (fast källkritik hör ni, bra grej. Här får ni en länk till ett barnprogram om det. ) och veta allt om världsläget och om vad Trump sa senast? Det kan vara så att det fria ordet också handlar om att jag skriver om att jag har läst den här boken (i vissa länder får man inte läsa vad som helst) eller att min unge kom hem med en sär skriven lapp från skolan (i vissa får man inte kritisera staten) och i ärlighetens namn, i tider som denna, när folk blir kränkta och kräver sin jävla yttrandefrihet (märk väl att yttrandefrihet betyder inte att man får säga och skriva vad man vill när man vill vart man vill) samtidigt som människor och politiker ropar efter mer övervakning, fler kameror, så känns det ibland som att det kan vara en tidsfråga innan vi får ännu fler rekommendationer från staten om hur vi ska leva våra liv.

Vi får ju massor med rekommendationer redan idag. Vi straffas inte av staten om vi inte följer dem, men det uppskattas ju inte. Som det obligatoriska hembesöket från BVC när man precis fått barn. Det är en tjänst man erbjuder, men eftersom vi tackade nej så kan jag tala om att det är en tjänst man erbjuder. Jag är helt säker på att det står något syrligt i barnens journaler om den saken. Det blir extra tydligt när an får barn, men vi fostras ju nogsamt av staten ändå hela tiden.

Min poäng är i alla fall att man  som vanligt i min värld kan bryta ner stora saker till små och det spelar nog så stor roll i slutändan. Den som går i mitten eller sist i tåget är också viktig.

(om någon undrar om Linnea men inte orkar kolla så kan jag berätta att man fick ihop pengarna som behövdes och lite till samma dag. Nätkärlek och sharing is caring och allt det där. Det kanske kvittar om tusen år, men för dem spelar det all roll i världen)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100, Integritet, samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *