Det sitter i håret (5)

Båda våra söner har haft långt hår. Och kort. Den ena verkar ha bestämt sig längs vägen att kort hår är vad han föredrar. Ja, kort och kort, ofriserat kort kan man kanske säga. En gång om året ungefär brukar han be mig klippa honom och eftersom jag inte är en frisör så blir det rakt av på långhåriga och trimmer på korthåriga. Det här har pågått sen han var i fyraårsåldern ungefär.

Den lille däremot kräver långt hår. Jag säger kräver, eftersom jag en gång när han var kanske 2,5 klippte av honom håret och sen dess har jag inte fått komma i närheten av det med en sax. Som ni förstår så har han långt hår på riktigt nu.

Våra pojkar har också fått välja fritt vad de ska klä på sig. Vi har ärvt en del kläder och där har funnits alla möjliga färger och gemensamt för dem båda är en förkärlek för färg. Starka färger.

Men det jag fortfarande inte förstår är hur detta betyder att de är flickor? Den stora hade en rosa keps på sig när han hade väldigt kort hår och blev då hänvisad till som ”hennes dotter”. Innan vi ens fattade att det var oss man syftade på? Ingen tyllkjol, inga ballerinaskor till den där kepsen utan om jag minns rätt en vanlig tshirt och jeansshorts.

Den lilla fattar jag ju ändå att han tas för en flicka. Han har midjelångt hår som han vägrar ha i någon slags frisyr, ”för de kommer att skratta och tro att jag är en tjej” och detta i kombination med de starka färger jag nämnt att de gillar tidigare så är det självklart en flicka. Nu senast var vi inne i en … jag vet inte vad det heter, en affär som säljer bakgrejer, och jag nämnde att jag skulle anordna kalas. ”ja… det är ju olika hur man gör. En del anstränger sig hur mycket som helst, andra kör bara med ballerinatema”

Mmm..

För det spelar ju ingen roll om jag väljer blått och grönt till honom, så kommer han studsande med håret flygande runt ansiktet och oj, vilken söt liten flicka.

Nu vet jag förstås inte med säkerhet hur det ligger till för flickorna med kort hår. Är de automatiskt pojkar även med ballerinaskor och tyllkjol eller är det bara med jeans och mörkgrön tisha?

Snart fyller han fem år, min lille guldlock. Någonstans hoppas jag trots allt att han behåller sitt långa hår så länge han vill även om det betyder att vi blir osams varje morgon och kväll när vi måste borsta ut det. Eftersom han vägrar tofs. Vi har nått så långt att vi får fläta det till natten och han har numera tofs vid matbordet, men det är allt. Vid alla andra tillfällen åker snodden ur fortare än kvickt, för ”de kommer att tro att jag är en tjej, och jag hatar det”

Alla som vet något vet att han är en hårdrockare och alla rockers som kan har långt hår.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *