Hur man sänker stämningen på jobbet (7)

Inatt var det en kollega som blev kräksjuk mitt i natten och fick åka hem. Det är andra gången den här säsongen det händer (inte samma kollega dock), att jämföra med att jag aldrig varit med om något liknande tidigare. Man kan säga att stämningen sjunker markant när sånt händer.

Det finns ingenting som jag avskyr mer än att vara kräksjuk vad gäller sjukor. Det är på den nivån att när de förra året ringde från dagis och berättade att vår lilla spytt ner hela matbordet (var så goda) och sa att jag måste hämta så svarade jag ”måste jag verkligen?” och det var mer allvar i den kommentaren än vad någon vill veta. Sen bäddade jag åt honom på golvet och höll mig borta. Dessvärre så var det ju jag som fick sanera honom och som sen åkte dit på samma sjuka. Han kräktes EN gång till hemma, jag spydde i tre dagar.

Så när vi jagat bort kollegan med högafflar och eld (okej, nej) så började vi förstås också känna efter. Lite orolig i magen ändå?

Mitt klassiska är att bli sjuk två dygn efter smittotillfället, så om jag blir sjuk så blir det typ imorgon natt då. Tills dess så kommer jag att fisa mycket, mycket försiktigt och akta mig för att rapa. Man vet som aldrig vad man kan få för överraskningar.

Helt irrationellt naturligtvis. Jag har inte hånglat med kollegan. Definitivt inte efter att hon insjuknade. Jag har inte använt samma toalett och både larm och nycklar som jag tog över rengjordes noga.

”Ät vitpepparkorn” kommer någon att säga.

Nej.

För vet du hur vitpepparkorn smakar på vägen tillbaka? Eller hur de känns när de kommer farande genom näsan i hög hastighet? Det vet jag och en typisk sak man inte vill ha i magen när man blir sjuk är pepparkorn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *