Det kommer ändå inga vuxna (18)

Idag har vi haft kalas för femåringen. Kalas med kompisarna från dagis och på något sätt så fick vi ihop det trots vi höll på att bli utan huvudpersonen. Han ”orkade” nämligen vare sig ta sig ur pyjamasen eller klä på sig.

Vad det gjorde med mitt humör när jag bakat kladdkakemuffins i flera dagar och dukat och hängt upp vimplar och skrivit inbjudningar och… men han orkar inte klä på sig.

Det som tydligen händer i såna lägen är att jag efteråt blir en idiot. Jag skulle förbereda pajdeg till kusinkalset imorgon och glömde först en av ingredienserna. Jag tyckte förvisso att den betedde sig lite konstigt, men jag hann ändå trycka ut degen i formen och ställa in i frysen innan jag kom på vad problemet var. Ren tur att jag inte hunnit ställa in den i ugnen.

Det jag sen gjorde när jag väl ställde in pajdegarna i ugnen var att gå ut och kasta sopor, ta en sväng runt huset och lämna tillbaka nyckeln för lokalen som vi hyrt inför idag. När jag kom hem igen var det varmt och luktade lite pajigt, men inte ens då föll poletten ner.

Sen kan man säga att allt blir bra efter Graves bäst man vill, men två år senare så är stresståligheten ändå inte optimal. Dock att jag inte lagt mig ner i en hög och grinat för att allt är så jobbigt och att jag inte har en aning och det är alltid något.

Födelsedagsbarnet är nöjd med kalaset trots att kladdkakemuffinsen som godkändes tidigare i veckan nu ”okändes”. Grillspett med varmkorv och köttbullar gick hem kan jag säga om det är någon annan som tröttnat på korv med bröd.

Så nu är jag slutkörd både i huvudet och i kroppen och har tagit det i min mening vuxna beslutet att inte ens försöka baka mer inför kusinkalaset utan helt enkelt köpa glass och städningen blir inte bättre än så här. (Och min hjärna bara: för det kommer ändå inga vuxna människor. För våra kompisar och syskon är inte vuxna, utan syskon. Undrar om inte den yngsta av oss fyller 30 i år? Men inga vuxna som sagt)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *