Vi bor i markplan och varje år vid den här tiden så dyker det upp myror som promenerar in hos oss för att njuta av serveringen. Jag har inget emot en eller två myror, men ett par dagar efter att vi har sett den första så har vi som en motorväg med myror som går igenom lägenheten. De låter sig inte störas av oss utan promenerar gärna omkring på matbordet också och det är inte så mysigt när man sitter och ska äta middag. Protein är ju bra, men man kanske vill välja själv?
Så vi brukar döda dem. Myrdosor på väl valda ställen och efter någon vecka är de borta tills nästa år.
I början av veckan hittade lilla den första myran utanför dörren och blev förälskad. ”Åh vilken fin! Jag älskar den här myran!”. Faktiskt så mycket att han bar med sig en myra till skolan för att visa sin storebror.
En morgon skyndade han sig på med kläderna och rusade ut för ”jag ska kolla om min kompis myran är här ute”. Det var han inte. Då. Möjligen var det lite kallt klockan åtta och myrorna höll sig hemma, men med lite sol ordnade det ju upp sig.
Och sen kom de in.
Lilla är förtjust och plockar myror och pratar med dem och han älskar dem och…
Jag anar en intressekonflikt?
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, myror, svartmyror, småbarn, saker barn säger, intressekonflikt