Ljus (39)

Om man tittade bara lite bortom nyhetsrapporteringen igår så hittade man människor som samlade ihop sig och hjälptes åt. Mitt twitterflöde fylldes av människor som öppnade sina hem, arbetsplatser, som ville bjuda på fika, mat, hämta barn, skjutas hem folk.

Under hastaggen #openstockholm fanns ännu mer. Folk var ledsna, arga och chockade, men samlades ändå för att andra skulle stå ensamma.

Polis och räddningstjänsten ska vi inte glömma. Alla dessa hjältar, både med och utan uniform. För även om du har uniform och kan rädda liv så måste du äta, så den lilla människan kan göra sitt.

Det ska vi ta fasta på. Själv åkte jag till jobbet där oroliga tanter undrade om ”den där onda mannen kommer hit”. (nej. Han gör inte det. Vi har låst och larmat. Ingen ska göra illa dig) där vardagen fortsatte mitt i det hemska.

Vaknade idag till en bild av Drottninggatan full med folk. En blomstervägg vid brottsplatsen och polisbilar som smyckas med blommor.

Man kan prata om det som hänt utan att peka ut. Utredningen kommer att visa på vem, vad hur och vi kan tycka att det är jobbigt och hemskt och vi kan sörja och ventilera utan hat.

De vill att vi ska vara rädda. De vill att vi ska hata. Glöm inte det.

För det kan man också se. Manipulerade bilder, desinformation om vem, vad, hur.

Andas. Kanske googla på lite kattungar?

(med det sagt är det självklart att de skyldiga få sitt. Inte andra)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

Det här inlägget postades i Blogg100, samhälle. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.