jamen kolla tallriken då!

Jag har just tillbringat en knapp timme med att titta på ett program om en 16-årig kille som var jättetjock och som kämpade för att få en såndär magoperation. Han hade varit överviktigt större delen av sitt liv, hans föräldrar och syskon var normalviktiga och kunde inte förstå hur stackars Brandon (eller om han hette något annat) kunde bli så stor. De hade gjort undersökning på undersökning hos läkare och ingen kunde hitta någon fysisk anledning till hans övervikt och till slut sa de att det måste vara genetiskt. Sen förklarade någon annan läkare att man kan säga att typ 30% kan härledas till arv och resterande 70 är en följd av miljö.

Han hade naturligtvis provat alla dieter som fanns, men hade gått upp det han gått ner och lite till så fort han slutade. (duh..)

Det jag reagerade på i det här ”ack ve-programmet” var när de filmade matsituationer. Där sitter han och äter bacon, vitt bröd med ett flertal cheddarostskivor på och så någon vit grötaktig gegga som jag inte kunde komma fram till vad det var och berättar att han äter minst 2-3 portioner varje måltid och att han under en måltid börjar fundera över vad som serveras till nästa mål.

Men ingen kan förstå varför han blev så tjock?

I mina ögon är det märkligare hur resten av familjen har undgått att bli tjocka.

Han fick sin operation till sist såklart. För det var ju så synd om honom. Stackarn.

Vad sägs om att ändra kostvanor istället? Visst, gener spelar in och vissa kan äta mer av sk ”onyttig” mat än andra och ja, det är orättvist, men sen när är livet rättvist?

Det är märkligt det där, dels att de ens visar såna där ”ack ve-program” om tjockisar (det gör de ju iofs för att såna som jag tittar) men framför allt är det märkligt att det aldrig någonsin ligger ett personligt ansvar i vikten. Det är alltid oförklarligt och märkligt att de väger som de gör och det är alltid synd om dem.

Just såna historier gör att vi andra har så svårt att känna medlidande med överviktiga. Det är svårt att tycka synd om någon som gnäller och gnäller och som inte vill höra sånt som är obekvämt och som inte kan tänka sig att förändra något själva, utan det är alltid någon annan som ska fixa.

Som den här Brandon då, en riktig solskenshistoria. Han gick ner i vikt, fick tjejer, snygg bil och allt var så fantastiskt. Själv undrar jag bara om han fortfarande äter 3 portioner bacon till frukost..

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till jamen kolla tallriken då!

  1. Josh skriver:

    Visst är det märkligt. Dessutom är det synd om de som kanske har fel på ämnesomsättningen eller nåt på riktigt, men inte blir trodda för att baconssmaskande latmaskar som Brandon har underminerat deras trovärdighet.

  2. Anonymous skriver:

    Om det var en amerikansk unge var det kanske grits han åt?
    http://en.wikipedia.org/wiki/Grits

  3. La Reina skriver:

    Josh: exakt! de finns ju, men de försvinner i mängden.

    anonymous: mycket möjligt. det verkar skitäckligt iaf =P

  4. Anonymous skriver:

    Det är lite mannagrynsgrötfeeling över grits, men mindre nyttigt eftersom man MÅSTE ha massor av smör (och helst också riven ost) i om det ska bli gott

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *