Det här med dygnsrytm är lite intressant. Morgonmänniskor brukar säga saker som att man ska gå och lägga sig tidigare på kvällen så orkar man gå upp tidigare, men det är lika rimligt som att säga åt dem att helt enkelt sova lite längre på morgonen så orkar de vara uppe sen.
Jag tänkte på det därför att jag igår var tvungen att gå upp strax efter klockan sex. Det visste jag förstås innan och gick och la mig därefter och hade alltså sovit tillräckligt många timmar när det var dags. Upp kom jag, och det är ju ett framsteg i sig, och jag fick iväg ungarna till rätt placering också.
Men! Jag var sovtrött hela dagen, kroppen kändes tung och trög och jag funkade helt enkelt inte. Helt emot mina principer så la jag mig i soffan och dåsade en timme och förutom att det var skönt så hade det absolut noll effekt. Det kändes sjukligt alltihop och jag som är så rädd för att uppfattas som hypokondrisk såg framför mig att jag släpade mig till vårdcentralen och skulle uppvisa perfekta värden.
Trots detta så tvingade jag mig till att både hålla mig uppe och utföra de vanliga sysslorna. Humöret var därefter som ni förstår.
Idag vaknade jag två timmar senare, och det är fortfarande alldeles för tidigt för mig, men skillnaden i kroppen nu? Jag har stekt ägg och bacon till barnen, ätit med dem utan att få ett utbrott, nästan lagt färdigt schemat på jobbet för tre månader och ska snart köra igång en maskin tvätt innan jag ska tvätta håret och sen ska vi iväg hela eftermiddagen.
Ja, och så den lilla detaljen att kroppen är lika tung som vågen visar och den värk jag har beror på släpande av jordsäckar i förrgår och inget annat.
Och det är väl för jävla märkligt om det bara är att gå och lägga sig lite tidigare på kvällen?
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, dygnsrytm, nattmänniska, sömn, må bra