1,5 månader innan åttaårsdagen så tappade stora ungen äntligen sin första tand. Som han har väntat och tittat på sina klasskompisars gluggar och frågat när det är hans tur.
Nu tydligen. Med jämna mellanrum sen den lösa tanden upptäcktes har jag erbjudit honom 50 kronor om han drar ut den där och då, men det har ändå inte gått. Senast i förrgår faktiskt.
Så förvåningen var lika stor både hos honom och mig igår när han plötsligt ropade ”den lossnade!”. Trist för hans del att det inte var en såndär femtiokronorsdag och ingen guldtia har jag heller. Två femmor är det bästa jag kan erbjuda, men trots att han inte tror det minsta på tandfen så har jag ändå fått nogsamma instruktioner om hur det hela ska gå till.
Att ge honom en tia för den tappade tanden var inte aktuellt. Så gör man inte!
Tydligen så måste själva pengautlämningen ske när barnet sover. (okej, jag lägger dem i glaset där tanden ligger nu då i köksskåpet). Det hela måste dessutom ske i barnets rum. (okej, jag ställer glaset med tanden här bredvid legodraken)
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, tappa sin första tand, tappa tänder, mjölktänder