Låt oss (inte) göra affärer (71)

Det här med att sälja saker till folk kan ju driva vem som helst till vansinne. Därför säljer jag aldrig via facebookgrupper (annat än att jag kan tala om att jag har något som någon annan söker) eller via blocket eller liknande. Jag orkar helt enkelt inte med folk som ska pruta, ha saker hemkört gratis eller som inte dyker upp som avtalat.

När jag har saker att sälja så kan jag sträcka mig till tradera, och det är illa nog. Originalen man träffar på där alltså. Höjdpunkten måste ha varit människan som köpte en stickling av mig för en krona plus frakt och sen ville ha pengarna tillbaka för att den hade gått av. Så sätt båda i vatten? Nej. I veckor mailade människan och hotade, först med traderas kundtjänst och sen med polis och jag vet inte vad. För EN krona!

Annars säljer jag till folk jag känner och som ni förstår så har det varit en hel del med min pappas grejer. Han… gillade saker. Alla saker. Vi behöver inte gå in på detaljer, men vi har haft att göra och har det länge till.

I alla fall. För det mesta flyter det på ganska bra, men det finns en sorts människor jag inte kan med. De här som säger att de ska köpa något, får mig att ta hem det (för det står på landet innan) och sen börjar krångla. Kan du mäta? Köra hem? Ta med på bussen?

Om det är något jag inte behöver så är det otympliga saker som står i vägen hemma hos mig för att någon annan har sagt att de ska ha den. Nu senast så talade jag om just detta för människan innan, men jodå, hon skulle ha.

Jag hade en känsla för att det skulle bli just så här, men eftersom jag blir tillsagd allt som oftast att inte tro så negativt om alla så försöker jag att välja att tro gott om folk och att lita på dem.

Tänk att jag inte lär mig.

Så. Jag hämtar hem grejen. Människan börjar fråga efter mått och sådär när jag frågar när hon ska hämta och sen när jag skickat över måtten så slutar hon svara.

Man skulle kunna ta en sån människa i örat. Det skulle man. Nu kommer du fan och hämtar din jävla grej och betalar!

Fast. Vi vet ju allihop att det ändå inte skulle bli någon affär, utan bara sur stämning. Så hon är inte längre bara påtänkt för min svarta lista, utan det senaste tillskottet på just denna.

Och nej. Det är inte samma sak som ”jag vill ha den här och betalar. kan den stå hos dig tills jag kan hämta?”. Jag blir mycket mer medgörlig efter att ha fått betalat kan jag säga.

Jag fattar att man kan ändra sig och att det dyker upp saker, men då kan man väl bara säga det?

Det är lite som de här människorna som väljer ”köp nu” på tradera. Det är alltså en aktiv handling, man klickar på en knapp och köper grejen nu, som i genast. Vad är man för skojare som sen väntar en vecka med att betala?

Hur jag gör när jag köper saker? Jag bokar tid fort som fan, skickar sambon för att hämta med handen full med pengar. Nu senaste köpte vi ett skrivbord och en stol för ungefär ingenting. Annonsen kom ut vid sextiden på kvällen, halv nio stod grejerna här hemma.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *