Vem är jag ens? (78)

Igår var jag i Stockholm och gick förbi hörnet på Åhlens där det där avskummet till sist stannade med ett brak efter att ha kört ihjäl och skadat en massa människor. Livet bara fortsätter. Nu sitter det träskivor där, fulla med klotter och postitlappar. Stockholmarna hastar förbi, men vi utsocknes stannar till en stund. Många läser och fotograferar och jag hade egentligen tänkt läsa jag med, men det gick bara inte.

Jag vet inte om det har med åldern att göra, eller min sjukdom,  eller att min tillvaro är så pass trygg, men satan vad blödig jag har blivit. Och det är en sak att man är känslig, men jag blir mer och mer ledsen över världens jävlighet, världens ondska, över hur vi som art behandlar varandra och jorden.

Vet inte vad som hände där. Det är ju inte så att jag ”tycker om att träffa nya människor” eller ens är särskilt social till att börja med, men tydligen så gillar jag människor ändå. Någon annanstans. Och där vore det bra om alla var snälla typ.

Ni vet när man vaknar på morgonen ibland, ser sig i spegeln och bara: Vem är du ens?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vem är jag ens? (78)

  1. Mia skriver:

    Förfärlig händelse. Jag har lyckats hålla det ifrån mig men jag känner människor som var alldeles i närheten när det hände och det är mycket för dem att bearbeta. Det är inte en sån sak en glömmer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *