Jag höll nästan på att glömma dagens inlägg och det vore sannerligen surt när jag hunnit så här långt.
I en diskussion idag nämndes det att det var lite märkligt att man kommer bättre överens med bekanta och att samtalet flyter på lättare där än med sina föräldrar. Men är det så konstigt? Det är klart att en del vuxna har en härlig relation till sina föräldrar och kan prata om allt och sådär, men de flesta av oss har (nog) en lite komplicerad relation.
Trots allt så är det ju så att ens föräldrar är människor man stått i total beroendeställning mot. Utan dem (eller motsvarande vårdare) så dör vi. Sen växer vi upp och en del i det är ju att frigöra sig och den processen är sällan lätt för någon och det svänger friskt mellan ”jag klarar allt” till ”hjälp!”. Och i slutändan blir det föräldrarna som hamnar i beroendeställning och inte klarar sig. Vore konstigt om en sån relation någonsin var okomplicerad.
Och då slog det mig att vi kommer att förlora våra barn. När de är vuxna så kommer det en dag när vi sitter runt bordet och inte riktigt har så mycket att prata om förutom barnen eller växterna i trädgården eller vad det nu må vara.
Att jämföra med tillvaron nu när femåringen varje kväll när jag inte jobbar somnar på min axel, dreglar ner den och jag ligger där och lyssnar på när han andas. När han sen stökar omkring och tar upp hela dubbelsängen för att när det är dags att vakna ligga som ett plåster mot min rygg. Och när han smyger sin lilla arm omkring mig och suckar djupt.
Jag kan inte föreställa mig en tillvaro som inte ser ut så. Tänkte jag först.
Sen försökte jag föreställa mig nästanåttaåringen göra precis samma sak och det kändes inte alls självklart. Jag vet inte när han blev för stor för det, men någonstans längs vägen tog pussarna slut och kvar blev en kram nu och då.
Allt kanske är som det ska då. Om ett tag så kommer kanske femåringen att tycka att han är för stor för att plåstra sin mamma och kanske kommer mamman att tycka att det är skönt att sova själv och…
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, närhet, barn, småbarn, samsova, kärlek