Jag är urusel på att spara. Hatar det. Har aldrig någon plan för oförutsedda utgifter och förstår tydligen inte att pengar måste räcka tills nästa gång.
Då får man skaffa sig en plan eller söka till Lyxfällan. Så. Varje månad när lönen kommer in så dras räkningarna samma dag. Tjoff! Inget väntande till sista betalningsdag eller så. Bort med dem bara.
Jag har ett coopkonto där jag sätter in pengar till mat. Varenda månad sätter jag in vad jag uppskattar att vi äter för och varje månad blir jag förvånad över att jag underskattat våra matvanor. Men ändå. Matpengar på ett ställe.
Och så ska man ju ha ett sparande. Nu minns jag inte hur jag började, men jag jobbade på timmar och hade ingenting över så jag tror att jag öppnade ett konto som jag hade en automatisk överföring på hundra kronor till. Samma dag som lönen kom in. Förstås. Många var månaderna när de åkte in på sparkontot och vände, men intentionen fanns där i alla fall.
Sen dess har jag sen jag fick en fast tjänst höjt mitt sparande med hälften av årets löneförhöjning. För mig gör det ingen skillnad på plånboken, men för mitt sparande och även om jag fortfarande måste tömma det med jämna mellanrum så finns det i alla fall där. Skatteåterbäringen åker också in där. Rätt in på sparkontot bara.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, sparande, ekonomi, göra så gott man kan, vuxenliv