Den krossade tanghästen Helen Tursten

” Det var ingen som såg när Richard von Knecht föll genom det kompakta novembermörkret. Kriminalinspektör Irene Huss börjar utreda vad som ser ut som ett självmord i en förmögen överklassfamilj. Men fler människor mister livet i denna jakt på fallna miljonärer, mc-gäng, knarklangare och utpressare. ”Vilken lovande svensk deckardebut!” (Kvällsposten)”

Mjo. Tidvis är den ganska spännande, men det känns som att hon är en av dem som fått släppa en bok som inte riktigt är färdig för att nu är det kvinnliga deckarförfattare som är på gång. Fast nu räcker det ju inte med att vara kvinna för att skriva en bok, inte heller räcker det med att ha en bra historia eller ens fantastiska karaktärer faktiskt. Kan man inte sammanfoga det där i precis lagom dos av allting så blir det inte ens kattskit av det hela. Möjligen pölsa.

I det här fallet får jag känslan av att Helen har fler historier på gång och vill ha ut så mycket som möjligt på en gång, det är bara det att jag som läsare kan inte hålla reda på alla som gästspelar i hörnen, särskilt inte när det kastas ut trådändar som sen lämnas lösa. Därav känslan av att den inte är riktigt klar.

Historien börjar ju onekligen bra med en gubbe som ramlar ner från balkongen och lämpligt landar precis bredvid frun och sonen, missande en tax med blotta förskräckelsen (taxens alltså). Särskilt det där med taxen fick mig att skrocka belåtet, men sen blir det en massa surr om de rika människornas fantastiska möbler och tavlor och fan vet vad. Någon vidare beskrivning av människorna får man däremot inte, de hamnar lite i skymundan och då är det inte helt lätt att tycka annat än att de surrar.

Fast okej, boken går visst att läsa en mörk kväll om man har lånat den, men vad är det med den där jävla tanghästen egentligen? Svårt att komma på en titel? Glömt ett kapitel?

Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.