Det är inte ens rimligt!

Ibland säger folk till oss att det inte ens märks på vår unge att han är autistisk. Det är förstås människor som ser Rainman (googla på det och sen kan du se filmen) istället för vår unge, men.. ja.

Så. Lite exempel. Ungen har matteläxa. Att göra läxor tycker han är ganska tråkigt, men han är väldigt bra på matematik så bara talen är uppställda så går det som en dans. Förutom att matteläxan ibland (ofta) är på kopierat papper som inte alls är rutat och då har läraren antingen ritat dit rutor man kan göra sina uträkningar i eller så får man rita dit dem själv om man behöver.

Och nu stöter ungen på första patrullen, för det är fler antal rutor än vad som behövs för uträkningen! (alternativt: det finns inga rutor att skriva uträkningen i!). Det spelar ingen roll att vi säger att det inte gör något, att man kan använda de rutor man behöver och strunta i resten. NEEEEEJ!

Då måste han rita över de rutor som inte behövs för de får inte finnas där. Och då blir det fult. Ibland kan vi hjälpa till genom att rita rutor åt honom. Det brukar vara fel på dem eftersom de har fel storlek och fel antal.

Matteuppgifter brukar ofta innehålla text i stil med att Kalle köper 5 päron och 8 bananer. Ungen fastnar direkt på det orimliga att köpa 8 bananer. VEM GÖR ENS SÅ?

Eller när bananer och päron återkommer i flera uppgifter. HUR MÅNGA PÄRON BEHÖVER MAN????????

Eller som det mycket aktuella exemplet som utspelar sig på övervåningen i detta nu; i uppgiften har någon plockat 185 jordgubbar. MEN DET ÄR INTE ENS MÖJLIGT!!!!!!!

Och ingen av de här sakerna har med själva matematiken att göra, räknandet alltså, men varenda uppgift genererar ett stresspåslag för honom och ett eller ett par utbrott som i sin tur stressar omgivningen.

Och det är samma sak med läsläxorna. Inte för att det är svårt att läsa, men varför står det I förra veckan när man säger Förra veckan? Och varför gör Astra det här helt obegripliga? Varför är det så dumma frågor och HUR ska jag veta vad Cesar tänker?

Så vi försöker få honom att hoppa över det som är svårt och göra det som är lätt först, men MAN MÅSTE GÖRA I ORDNING!!!! Av samma anledning går det inte att gå därifrån och fortsätta senare heller.

Kan han inte slippa läxorna? Jo. Antagligen. Men hur mycket av skolarbetet ska vi plocka bort för honom? Uppgifterna dyker ändå upp så vi tänker att han måste lära sig att hantera dem, även om det så bara handlar om att faktiskt be om hjälp att reda ut det hela. För det kan han ju inte heller.

Men det märks inte på honom att han är autistisk, för sådär är det ju för alla.

Läs även andra bloggares åsikter om autism, föräldraskap, npf, matematik, läxor

Det här inlägget postades i Autism/NeuroPsykiatrisktFunktionshinder, barnen, Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *