Årets julklapp

Det här är definitivt årets julklapp här hemma och det påstår jag redan innan den officiella julklappsutdelningen. Det var inte meningen att vi skulle ha en katt till just nu, tanken var att vi efter den här eländiga hösten skulle vänta lite och låta såren läka. Sen såg jag Ärkeängelns Jelisej och då såg jag ju att det var han! Den saknade sonen så att säga.

Pissnissen har ju känt sig tämligen ensam här bland flickorna och har visserligen vart glad över vår ökade uppmärksamhet och sin suveränitet som herre, men utan någon att leka med har han inte haft det så lätt och jag har ända sen jag hade förmånen att leva med en ryss tänkt att en dag, en dag ska jag göra det igen.

Såna argument biter inte på en nyter man, så jag fick arbeta lite. Att det dessutom kunde verka som om jag försökte täppa till ett hål efter älsklingarna gjorde det inte lättare. Detta trots att det i mina ögon är tämligen uppenbart att man aldrig kan fylla ett hål efter någon saknad med en annan. Jag känner ju dessutom ganska ofta närvaron av alla katter jag har haft (men så kan man inte säga utan att verka lite… eh.. koko), men spökande katter tar liksom mindre fysisk plats, kostar inget och lämnar dessutom inga hemlisar efter sig.

Fast nu har jag ändå en klok man och när annonsen fanns kvar dag efter dag och tanken om årets julklapp landat så slutade det hela med en resa norrut för hans del för att hämta hem Jelisej. Osedd kan tyckas, men som jag skrev tidigare, jag visste ju att det var honom vi skulle ha. Ingen annan. Nu föll det sig som med så mycket annat att han inte dök upp exakt där det passar i planeringen, men då får man ändra planen.

Alla katterna kan man beskåda hos Josh. Ungefär en halv minut efter att den bilden togs så var det slut på friden. Mat är tydligen ingenting som enar i längden och om en kattunge inte beter sig som en kattunge utan är lillgammal så blir gamla damer förvirrade och förvirrande damer är inte att leka med.

Pissnissen är nöjd nu över sin nya kompis, andespökena verkar också nöjda och jag är det definitivt, även om jag redan hunnit hota med att skicka honom norrut igen när han härjar som värst. Jag tror att Josh också är nöjd, trots att han från början nästan svimmade av hur mycket slantar en katt kan kosta (katter är gratis.. vad är det som är så speciellt med en stamtavla?), dels för att han slapp försöka komma på vad han skulle ge mig i julklapp, men Jelisej lyckades precis som jag visste charma honom på ett ögonblick. Han är ju inte vilken katt som helst, han är ju den förlorade sonen, det är ju uppenbart.

Och jag har som ni förstår varit fantastisk snäll hela året, annars får man inte såna julklappar.

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Årets julklapp

  1. nynaeve skriver:

    Det är klart att du khar varit fantastiskt snäll, det visste vi ju redan! Och han ser helt underbar ut. Akta dig, på tisdag kommer vi allt och fotograferar honom med min nya kamera!

  2. En liten tant skriver:

    Jag är inte kattmänniska (FÖRLÅT) men jag bugar mig inför bilden av denna fantastiska varelse. Vilken vacker katt! Du måste ha varit snäll in till menlöshetens gräns för att få en sådan julklapp.

  3. La Reina skriver:

    en liten tant: om du som inte ens är kattmänniska ser hur fantastisk han är så är han galet fantastiskt =)

    (och ja, menlös är mittmellannamn;)

  4. Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Lilla katten åker till doktorn

  5. Pingback: Ryssen kommer! – drottningsylt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *