Efter att jag hade valt vilka kurser jag faktiskt skulle läsa så la jag upp en taktik. Självklart så måste jag beställa alla böcker som stod med på litteraturlistan. Hans Kungliga Höghet Prinsen trodde för att ögonblick att det betyder att jag ska gå kurserna, men det har jag tagit ur honom. Beställa kurslitteratur betyder bara att man ämnar börja kurserna.
Så långt är allt väl. Jag har dessutom valt de två skönlitterära böckerna för min första paper. Sen har jag irriterat mig på att jag ska skriva ett paper. Har vi inte svenska ord för uppgiften? Nu råkar jag veta efter att ha läst arbetsbeskrivningen att jag ska skriva en analys och inget annat. På univärsitäääätet skriver man tydligen inte analyser, essäer eller lämnar in skriftliga uppgifter utan det ska vara ett paaaaper.
Nåja. Jag har läst nästan all facklitteratur till uppgiften, fått ångest över att läraren (föreläsare? fast vi har ju inga föreläsningar.. guide?) tyckte att mitt bokval var otroligt spännande (det betyder att han förväntar sig en leverans va? och inte av ett äpple heller) och nästan ställt upp analysen mentalt i skallen. Fast jag har inget innehåll än.
I den andra kursen har jag hunnit få utbrott varenda gång jag tittar på den första uppgiften eftersom den verkar helt meningslös och därför obegriplig och frågan är om jag måste begripa något så onödigt om jag måste skriva någon slags tenta om det eller om jag kan låtsas som om det regnar. Vilken idiot som helst begriper väl att om man ska skriva något å yrkets vägnar så måste man hålla sig kort och saklig?
Jag tänker väldigt mycket på hur jag ska lägga upp mina studier, jag loggar duktigt in och kollar om det händer något (en av mina kursare ställde en fråga från grammatikboken idag, det fick mig att inse att jag inte bara kan köpa den, jag måste eventuellt bläddra i den också, men allvarligt.. tagga ner lite), men sen händer det inte så mycket.
Samtidigt så blir jag jävligt rädd när jag hör så många andra som sliter sitt hår och som ägnar timme efter timme åt sina studier, för det kan ju betyda att jag inte har en aning. Så pinsamt.
Andra bloggar om: studieteknik, universitet, paper, kurslitteratur
Vad läser du?
Utan att känna dig mer än via bloggen gör jag ändå bedömningen att du kan lägga undan din rädsla. Du är analytisk och skriver bra vilket inte är allom givet – därav de andras hårslitande!
jag läser engelska och.. äh.. norrländsk litteratur. jag försöker fortfarande förstå själva frågeställningarna i analysen jag ska skriva och så fort jag försöker läsa i boken så somnar jag.
det känns som om jag missar något viktigt. jag har alltid känt det när det gäller lärande. vad är det alla andra fattar som jag inte ens fattar att jag missar?
Hm… du läser på distans?
Om frågeställningarna är oklara ska du absolut ställa frågor till läraren. Jag läste på distans ifjol och det var en hel del man fick ställa klargörande frågor om, när det gällde olika arbetsuppgifter, beroende på hur bra läraren var att formulera sig.
Jag tror inte att du missar något viktigt. Snarare kanske det handlar om ett motstånd mot sånt du upplever som onödigt och irrelevant. Kanske känner du skolhistoriens vingslag runt huvudet och förflyttas mentalt tillbaka till trista, onödiga, näst intill förnedrande undervisningstillfällen i ungdomsskolan – och därför faller du i sömn när du öppnar boken? Inte vet jag.
En sak som fungerat för mig: gogggla på olika begrepp och termer i frågeställningarna och se om du får nå’n bättre ingång till vad som avses på det viset.
googla – menar jag.
en liten tant: jag skrev en lång och bra kommentar igår kväll, men norton bestämde då att det var slutsurfat för min del så kommentaren försvann i tomma intet.
ja, jag läser på distans. jag tänkte att det borde passa bäst med mina arbetstider och så. tack för tipsen, jag ska komma ihåg dem när jag väl sätter igång 😉