Välkommen till djungeln

Jag gjorde misstaget att erbjuda mig att gå till affären idag och det började egentligen redan när jag klev utanför dörren. Visserligen så hade jag kollat temperaturen så jag visste att det var kallt, men inte att exponerade kroppdelar skulle bli frystorkade innan jag ens hunnit stänga porten efter mig.

Jag funderade på att vända och gå hem igen när jag kommit halvvägs, men då skulle jag ha blivit nerkyld och dessutom bli serverad ett märkligt hopkok av vad som fanns hemma till middag, så jag härdade tåligt ut.

När jag kom fram till Willys så ville inte dörrarna öppna sig. Man kan ju tycka att jag fått nog med tecken, men neeeejdå. Inne på Willys var det packat med folk och tydligen är det så att den kollektiva massan inte kan uppföra sig alls. Första stoppet blev i mjölkdisken där en familj stod och jämförde datum på mjölken i fem minuter, samtidigt som honan gormade om att alla skulle sluta. Jag funderade allvarligt på att köra ner en tetra i halsen på henne alternativt tipsa henne om psykakuten eftersom den enda som egentligen gjorde något störande var just hon. När jag väl kom fram så hade psykhonan med följe hunnit fram till köttet där hon stod och gormade att alla måste flytta på sig så att hon kunde titta på köttet. En sån tur att universum kretsar runt just henne.

Vidare så fick jag lära mig att om man har en kundvagn så ska man ställa den på tvären i gångarna, för då får man vara ifred för andra kunder som då måste sicksacka sig fram genom andra gångar samtidigt som de måste se sig för jävligt noga för att inte bli nermejad av någon kundvagnsdåre.

När jag väl lyckades ta mig fram till kassan via skrumpna svampar och tandborstar så valde jag kön längst bort. Alla köer var underhållande långa, men jag tänkte att vi som är lite smidiga av oss fyller på bakifrån så att säga och undviker att skapa en propp. Min kö var nog den snabbaste. Dessvärre så upptäckte jag när det var en kund före mig att jag inte hade plockat på mig någon pasta under mitt livsfarliga uppdrag.

Bara att kliva ur kön alltså. Tror ni att kunderna bakom mig hade något som helst intresse av att släppa ut mig som genom mitt handlade besparade dem fem minuter? Icke! Taket blev märkligt intressant och jag förstod att jag på något sätt syndat. Har man en gång ställt sig i en kö så ska man där förbli. Jag försökte ta mig fram rätt igenom en annan kö, men de ville inte heller släppa fram mig, för det kunde ju vara så att jag tänkte tränga mig.

Med fara för mitt eget liv tog jag mig sen fram till pastan, bara lättare kantstött av en grisig snorunge och en närgången kundvagn (dock inte framförd av nämnda snorunge utan av en myndig fjant) och kunde således leta mig fram till köerna igen. Den här gången tog jag en kö där alla hade kundkorgar och inga vagnar.

Det jag inte visste var att de som handlar med kundkorg tydligen handlar lite, men betalar stort. Alltså, man köper grejer för kanske femtio kronor och sen halar man fram en femhundring. Naturligtvis så tar växeln slut förr eller senare och kassören blir tvungen att resa sig och gå iväg för att växla i en annan kassa. I samma veva har herrn så har två placeringar före mig i kön plockat upp sin varor på bandet och när han ser kassören gå iväg så brann det väl i skallen på honom eller något sånt, för han såg sig om med en trött blick och gick. Jag följde honom fascinerat med blicken, för han lallade inte iväg för att hämta den bortglömda pastan eller vad det nu kunde vara utan han gick med bestämda steg mot utgången och försvann. Han kanske inte var så hungrig ändå.

När kassören så återkommer har han alltså ett mindre berg av varor som ingen vill ha. Jag vet inte riktigt vad han gjorde av dem, men försvann gjorde de. Man kanske måste vara trollkonstnär för att få sitta i kassan på Willys?

Äntligen blev det min tur och jag står redo med mitt kort och har städat undan min korg och har för avsikt att dra snabbare än Lucky Luke och försvinna från det här dårhuset så snabbt att ingen märkt att jag var där ens. (vilket de tydligen inte gjorde eftersom jag fick akta mig hela tiden, vem fan tror jag att jag är? Vem fan tror de andra att de är?)

Precis när jag ska dra kortet får jag en knuff i ryggen och finner mig själv antastandes kortmojängen. Jag vänder mig och och ser en kort, men gigantisk ryggtavla och tänker för mig själv att det där fanskapet ska minsann få en armbåge i ryggen alldeles alldeles strax. Det är bara det att då har han hunnit igenom kassan och vänder sig om och då ser jag ju att inte nog med att han är kort och gigantisk, han är mentalt utmanad dessutom och då kan jag ju inte hålla på med armbågar hur som helst.

När han så hunnit igenom kassan genom att helt enkelt försöka välta de som eventuellt stod ivägen så vänder han sig alltså om, och kör ner händerna i syna mjukisbyxor och börjar frenetiskt gräva i skrevet med tungan hängande.

Då gick jag hem. Och därför går jag inte till affären i första taget. Och därför tycker jag inte om människor. Och nu har jag huvudvärk.
Sen kom jag på att det nog är utbetalning av barnbidrag idag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Välkommen till djungeln

  1. En liten tant skriver:

    Av alla stormarknader vi har här känns det som att Willys är det värsta slagfältet. Känner igen det mesta i din redogörelse. Sist jag var där bestämde jag mig för att aldrig mer…

  2. Josh skriver:

    Det kanske var dags för Kaosets Dag igen?

  3. Mickey J Barczyk skriver:

    Skicka Josh. Det ju därför man har en stark hane i sin boning, en liten packåsna med andra ord. När Josh börjar bli för gammal så avlar du lite avkomma så att de kan fungera som små packåsnor tills du blir gammal och dör lycklig. Det är det som är meningen med livet. Att ha så många packåsnor som möjligt.

  4. Drottningen skriver:

    En liten tant: coop är inte heller att leka med i den här stan, men jo, willys har ett lite speciellt klientel vad det verkar. Nu är vi mer eller mindre hänvisade dit eftersom det ligger på gångavstånd och vi inte har några vinterdäck på bilen.

    Josh: Jag vet inte vad det var, men jag tänker då inte gå till affären på ett tag. Nu har jag varit snäll nog för det här året =P

    Mickey: Du tror väl inte att jag brukar gå till affären? Vem tar du mig för egentligen? Skönt att en man förklarar hur det ligger till så att jag inte blir anklagad för att vara en sexistisk kvinnogris igen 😉

  5. Danni skriver:

    Oj då, låter som att de inte fyllt ut mina semesterdagar med nog folk 😛 Låter som att både kloka kunder som du och mina kollegor hade en jävlig dag…

    Sedan vill jag påpeka att Willys just fått en ny chef, så snart kanske du och”en liten tant” vågar försöka igen, för det är en klok männsiska som tagit över vill jag lova, det ska nog bli ordning på kaoset.

  6. Drottningen skriver:

    Danni: nog fanns det personal, jag tror till och med att alla kassor var öppna och så var det några andra som lallade omkring i butiken.

    Ska den nya chefen uppfostra kunderna tro? 😉

    Min plan är att återgå till att skicka Josh till affären. Han är tillräckligt stor för att åtminstone inte uppfattas som osynlig. Dessutom är han bättre på att bära än jag.

  7. Danni skriver:

    Haha nej, han kan nog (TYVÄRR) inte uppfostra jobbiga kunder, men han kan få lite mer ordning på butiken, se till att ombyggnaden som utlovats blir klar (så det blir mer kassor och varor) och så vidare =)

    Ibland är det tur att man har en karl helt enkelt, synd bara att T är en lat sådan. så när vi flyttar ihop blir det nog jag som får stå för det där ändå..

  8. Drottningen skriver:

    Danni: okej, nu ska jag som en äldre mentor berätta något för dig. Du måste fostra din man så att han vet vad han ska göra, oavsett om det betyder att han ska städa, handla, tvätta eller vad det nu må vara. Av någon anledningen så blir de helt handfallna när de bor med en partner. Däremot så kan du glömma att du kan få honom att göra allt. (jag förstår inte hur Josh har klarat sig utan mig t ex, men uppenbarligen så har han det;)

    (undrar om jag får pisk för det här nu;)

  9. Josh skriver:

    Uppenbarligen så gjorde han ju INTE det, eller hur? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *