Because first impressions last

Förra gången jag träffade barnbarnet var han ju alldeles ny, sov hela tiden och varken luktade eller lät illa. Idag har vi fått besök av barnet och barnbarnet och när jag väl hade en ursäkt så plockade jag åt mig pojken eftersom jag ändå blev väckt efter bara två timmars sömn av barnskrik och av att en katt rasslade ner under täcket längs ryggen och låren. Intressant känsla faktiskt.

Då kräktes han på mig. ”tjenare drottningen, leget då?” Jag trodde först att jag klarade mig och att han bara spydde ner sig själv, men icke då. En fullträff naturligtvis och sen ett belåtet flin på det.Nåja, sånt kan ju hända den bäste och när barnet ville gå till affären och frågade om jag kunde passa pojken så ställde jag upp förstås. Har man ingen egen bebis så får man liksom tjyvlåna lite.

Det tog väl tio minuter innan det brummade i brallorna på honom. Självklart så började han gråta då efter ett ögonblicks belåtet flin igen. Att byta blöjor igen på en bebis för första gången på snart 20 år var en intressant upplevelse, men det är väl lite som att cykla för trots varningar om att pojken blir arg om man är för långsam så lyckades jag få ihop allting och en belåten pojke infann sig illa kvickt.

HA! Ja, alltså, det var vad som for genom mitt huvud då, följt av ”jag rockar”.

Någon kvart senare brummade det till i brallorna igen och mycket riktigt. Galet. Inpaketering igen och medan jag slängde blöjan så somnade pojken, bara sådär. Dessvärre så låg han lite tokigt till så jag trodde i min enfald att jag skulle kunna flytta över honom utan att väcka honom. Icke.

Högröd i ansiktet och med mistlurar till lungor deklarerade pojken att det här var det värsta han varit med om och ingen mat får han heller och det är väl fan att man inte får sova ifred och varför tycker inte katterna om mig osv. (jo, jag vet att han sa så, eller i alla fall skulle säga om han var lite äldre än 25 dagar)

Jag förklarade att nu är det så här grabben att din mamma är inte här, jag är ingen mjölkkossa, jag tycker att dina ansträngningar för att charma mig går sådär och katterna avskyr saker som låter och luktar illa. Dessutom har de lite issues med småbarn.

Ungefär där kom barnet hem och då fick hon tillbaka honom. Nu när hon skulle ner till centrum tog hon med sig pojken. Betyder det att jag är en kass barnvakt?

Andra bloggar om: , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Because first impressions last

  1. En liten tant skriver:

    Underbar beskrivning av barnvaktandets vedermödor!

    ”Brummade i brallan” -snygg formulering!

  2. Drottningen skriver:

    han rapar som en stor karl dessutom (och lilla katten är skräckslagen;)

  3. Barnet skriver:

    Jag tycker då att du var en duktig barnvakt.. Och jag tror inte barnbarnet klagar det minsta.

  4. Drottningen skriver:

    Barnet: nej, han kan inte ens om han skulle vilja =P

  5. Neny skriver:

    Skrattade så jag grät. Du skriver både roligt och intressant, och väldigt målande. Gick precis att höra, se och känna lukten av eländet. 🙂

  6. Drottningen skriver:

    Neny: det var inte alls dumt att få suga i sig ite beröm så här på morgonen =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *