Varför göra det enkelt för sig?

Hur enkelt är det att försöka skriva ihop något seriöst att kunna skicka in (sista dagen idag ja, och jag gör dessutom en variant på grunduppgiten) till skolan när man inte kunnat sova på flera nätter, antagligen får jag fan av Murphy bara för att jag i måndags sa att jag minsann sover jättebra fast jag jobbar natt. Oftast gör jag i och för sig det, men en del långledigheter blir så här och det är bland annat därför jag har så svårt att boka in saker.

Igår kväll gick jag och la mig strax efter 21 eftersom jag visserligen hade upplägget för skrivandet klart för mig i huvudet, men tänkte att det är bättre att gå upp tidigt (väckning ja, det är väl ingen som tror att jag vaknar själv?) och skriva när man är utsövd än att skriva med bomull i skallen. Vid 01 gav jag upp. Trots att jag hade en katt på vardera sidan som tryckte sig mot mig plus en tredje som låg på min huvudkudde med halva kroppen på mitt huvud och ett bakben i ena örat så kunde jag inte somna.

Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, så det gjorde jag och kravlade mig upp för att skriva. Kan jag inte sova kan jag lika gärna sätta igång tänkte jag, men tydligen tyckte Lilla katten något annat. Han kravlade sig upp samtidigt som jag och de senaste timmarna har han gjort sitt allra yttersta för att driva mig till vansinne. Han slår på de andra så att de skriker och fräser, han steppar på köksbordet så att mina sorgliga planteringar skvalpar omkring, han har ramlat ner från klöspelaren rätt ner i en glaslampa som sen gjorde honom sällskap ner i golvet och sen gick i åtminstone 100 mikroskopiska delar, han ylar och steppar runt lägenheten med sina åtta ben så att de andra blir alldeles stissiga (tror jag det, man vet aldrig när man får en liten katt i häcken), han har bokstavligen rusat in i hälen på Hans Kungliga Höghet som ska gå upp om en dryg timme för att jobba, han hoppar omkring i badkaret, tuggar på blommorna och letar fram grejer han lämpligt har gömt och bara såna som låter irriterande när man petar på dem.

Jag har säkert glömt något, men han har å andra sidan inte hoppat upp på tvn för att försöka kasta ner den döda ryssen än.

Naturligtvis så kunde jag ha börjat tidigare och naturligtvis så handlar det om lättja, stress och dålig planering och allt det där men, när jag läste boken jag skriver om så fattade jag direkt att det här var vad jag letade efter och boken läste jag ut i onsdags natt och efter det när jag inte kunde sova så slog det mig att jag kanske är en sån sort som jobbar bäst under press. Det skulle ju förklara en hel del. Nackdelen är att mitt mentala jag och mitt fysiska jag har inte riktigt samma åsikt om den saken.

Nu har det varit tyst i flera minuter. Frågan är om Lilla katten har knaprat glasbitar nu (jag försökte städa, men prova själv att städa glassplitter utan att det låter alls) eller om han helt enkelt har däckat någonstans av ren utmattning. Vilket jag hade kunnat göra om han hade varit en snäll liten katt och sovit.

Jag tror inte att han gjorde det med flit, nog för att han är planerande, men han är också ett litet frö. Jag tror att han helt enkelt tyckte att det var kul att jag var uppe. Jättekul.

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Varför göra det enkelt för sig?

  1. MsGarbo skriver:

    Ajaaaa. Så där – fast inte lika MYCKET – håller den där kattan jag har här hemma på också. När jag varit iväg, jobbat/varit hos kärleken något dygn, då är hon helt vild när jag kommer hem. Det händer att jag kommer hem sent på kvällen (slutar ju 22…) och då vill jag sova, men det vill inte hon. Inte det minsta.

    *s*

    Död ryss?

  2. Drottningen skriver:

    hmm.. ja alltså.. Kremerad i urna. Tanken var att det skulle bli en ordentligt begravning på en djurkyrkogård, men de enda vi hittade (det här är ju ändå 8 år sen eller så) låg så långt bort så jag skulle aldrig kunna åka dit ändå och så blev han liksom kvar. jag tror att han trivs bra där ovanpå tvn faktiskt =)

    Lilla katten har fortfarande inte slutat. Det var väl en kvart där när han var försvunnen, men sen dök han upp igen. Låt honom bli stor snart!

  3. Evelina skriver:

    Vad roligt att din katt är samtdigt din bra kompis. Katter är verkligen speciella och man lan alltid lita på dem!

  4. Drottningen skriver:

    Evelina: man kan lita på att man aldrig kan lita på dem möjligen 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *