så kan man också göra

Jag har antingen inmundigat något giftigt eller så är det någon annan som har andats sina vedervärdiga magbaciller på mig, för sjuk har jag blivit. Det började lite försiktigt igår med att jag vaknade med magknip och så fort jag försökte äta något så krampade magsäcken.

Jag däckade dessutom i soffan med sambons täcke (väldigt bra ur smittosynpunkt ja) och vaknade vid 22-snåret, av magont och illamående och sen var det färdigt. Eftersom jag inte kunnat äta så värst under dagen så fanns det ju egentligen inte så mycket som skulle ut, bara det att kroppen var jävligt bestämd med att det fanns dåliga saker i magen som inte ska vara där. Torrkräkas var inte så jävla kul det heller.

Om jag för er kräsmagades skull hoppar fram lite i historien så svepte jag ett stort glas vatten vid 8 imorse, spydde upp det och skyndade mig att ringa jobbet innan kroppen fick några idéer.

Man blir ganska sliten efter ett halvt dygn utan vare sig vätska eller mat, innan sambon kom hem och stormade iväg (precis som en hjälte faktiskt, fast utan häst) till macken för att köpa cola så fick jag hålla mig i dörrkarmarna och vila ungefär var tredje meter eller så.

Nu är det hur som helst 3 timmar sen jag kräktes och mitt födointag har utökats till cola, vatten, te och möjligen provivas vattenmelondryck (för sött dock). Bantningskur någon? Special price, only for you.

Och jag som skulle jobba inatt och ju mer jag tänker på det desto surare blir jag. Vem har haft fräckheten att smitta ner mig på det här sättet? Magsjukor får jag på jobbet eller så undviker jag dem med mina små knep, nu är det någon som med berått mod har smugit sig på mig på min fritid och kastat på mig det här. Det kan till och med vara så att jag känner mig lite kränkt över att bli utsatt för smitta på obetald tid. När jag går till jobbet så är det ändå ett val jag har gjort.

För övrigt så får man ganska lattjo sensationer i nacken när man är slutkräkt (för stunden alltså, vad tror du?), det vibrerar liksom samtidigt som man blir alldeles blöt, men bara i nacken. Och sen måste man lägga sig ner och helst hålla i sig också.

Intressant, men slitsamt. Jag klarar mig utan det här i fortsättningen. Ska jag ägna mig åt lite postivit tänkande (jo, jag kan det, vänta bara) så är det väldigt skönt att jag numera inte behöver fundera på om jag verkligen mår så dåligt att jag måste vara hemma för att ha råd att äta. Nu hade jag stannat hemma i vilket fall den här veckan, men det finns ju andra sjukor och är jag sjuk så är jag sjuk med gott samvete.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till så kan man också göra

  1. anna skriver:

    Jag är inte avundsjuk, tack för att jag bara varit vanligt sjuk. Mag sjukor är det värsta som finns!!! (förutom cancer och sånt´)

    Krya på dig

  2. Besökaren skriver:

    Se det från den ljusa sidan, du blev ju kränkt och det är ju fint nuförtiden. Du kanske kan informera Aftonblodet?

  3. MsGarbo skriver:

    Åh, fy sjutton så eländigt bedrövligt…

    *ryser*

    Krya på dig!

  4. Linda skriver:

    Fick ett konstigt tips sist, svälj ner pepparkorn… Både vit och svart skulle visst funka. Vet inte hur eller varför, men man är desperat nog att prova allt i sådana lägen.

  5. Drottningen skriver:

    Linda: det funkar faktiskt, om man tar dem innan man blir sjuk. tar man dem efter så får man nog bara uppleva pepparkorn på vägen tillbaka så att säga misstänker jag. (pepparkornen funkade alldeles utmärkt när sambon var kräksjuk t ex.) Jag börjar hysa hopp om framtiden igen nu iaf

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *