112747079191006466

Jag har väl inte skrivit att jag inte vill röka? Att jag om någon frågade skulle tacka nej till ett bloss utan en tanke? Att mitt undermedvetna hela tiden försöker hitta ursäkter till varför just nu inte är ett bra tillfälle?

Däremot så ljuger jag hejdlöst för mig själv trots att kroppen per automatik vill ut på balkongen (katterna vill också att jag ska gå ut och röka, de skenheliga kräken) och dra ner rök i lungorna.

Ja, jävlar. Om ett par veckor ska jag gå kurs tre tisdagar framöver med urtrista kärringar. Min första tanke var ”hur ska jag få tiden att gå och hur ensam kommer jag inte att känna mig när de stormar ut ur klassrummet för att få ett bloss?” Sen kom jag på att det är ju fan ingen som har pratat med mig när jag rökte heller även fast jag stod mitt ibland dem så tar jag med mig en bok så kan jag nog överleva det också. Det kanske tom ser ut som om jag valt att inte prata med någon. Fast man vet inte, jag kanske röker då. Eller inte. En bra bok kan jag ju ta med hur som helst.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.