Pappersväggar John Ajvide Lindqvist

På baksidan läste jag ”Denna samling berättelser avslutas med Sluthanteringen, en epilog till romanen Hanteringen av odöda…” och då bestämde jag mig för att köpa den. Sen när jag kom hem läste jag baksidan igen och upptäckte att det är en samling noveller. Nåja, det går ju det med, skräck är dessutom väldigt tacksamt i novellform.

Ajvide Lindqvist brukar ofta jämföras med Stephen King, och fler än en gång har jag läst saker som ”Sveriges Stephen King” och liknande, men jag tycker inte att det är rättvist mot någon av dem, även om jag visst ser likheterna. Som att skriva roliga för/efter-texter eller som att hitta det fasansfulla och märkliga i vardagen, men annars är de två inte alls särskilt lika.

Dagens Nyheter har lyckats skriva en recension utan att nämna Stephen King. Det tyder på att Ajvide Lindqvist klarar sig alldeles utmärkt på egna ben, utan dessa jämförelser.

Men visst har han potential och det är nog ingen underdrift att påstå att han är den enda svenska skräckförfattaren att räkna med idag. Jag känner då inte till någon annan.

Papperväggar då? Det är en samling intressanta noveller som pendlar mellan att vara bara konstiga och obegripliga till att vara fascinerande och kittlande så att man inte kan göra annat än att sträckläsa. Den sista novellen, Sluthanteringen, är det däremot inte så stor mening med att läsa om man inte har läst Hanteringen av odöda innan, men annars är de små berättelser som står för sig själva och de gör det bra dessutom. Att en avstickare görs till Saltskog här i Södertälje i den känns lite hemtrevligt sådär och man kan inte låta bli att hoppas på att en framtida novell ska utspelas just här, där det allt som oftast jäser och pyr under den röriga ytan.

De som vid första genomläsningen bara verkade konstiga kanske ramlar på plats vid en omläsning, eller så är de bara konstiga. Det tål att återkommas till vid tillfälle i alla fall.

Extra roligt är faktiskt efterorden som är något som jag har förstått att de flesta inte läser alls. Själv läser jag dem alltid eftersom det är där författaren får en chans att visa lite mer av sin person och förklara sig. Om författaren dessutom har lite humor blir det ett sant nöje att läsa de där sidorna. Det är nästan så att jag fick lust att förbarma mig över honom och se till att få ett signerat ex nästa gång han besöker en bokhandel nära mig, men jag känner mig bättre än så. Ett signerat ex skulle i och för sig inte göra ont, men utan personlig hälsning blir själva signaturen meningslös och hur personligt kan det egentligen bli vid ett bokbord i en bokhandel?

Slutligen kan man väl säga att om du läst något tidigare av John Ajvide Lindqvist och gillade det så blir du inte besviken den här gången heller. Egentligen hade det räckt om jag bara skrev det och inget annat. Om du tror att skräckromaner handlar om monster som äter människor eller utomjordingar som försöker ta över världen så har du antagligen bara läst Koontz tidigare, men det här är något helt annat. Det här är faktiskt läsvärt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

2 svar på Pappersväggar John Ajvide Lindqvist

  1. Josh skriver:

    Diskret och snygg känga till Koontz där. 🙂

  2. Drottningen skriver:

    diskret? jag tyckte att jag var glasklar. (men det var inte meningen, det halkade dit när jag blinkade)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.