David Morrell är mannen bakom Rambo, eller snarare mannen bakom boken som blev till filmen Rambo, och när sambon nämnde det för flera år sen när han skulle övertyga mig om att jag borde läsa hans böcker, så kändes det snarare som ett argument att låta bli, men det ska erkännas jag inte har läst First blood (Tvekampen), och alla vet ju att en film inte nödvändigtvis säger något om boken bakom.
Jag övertalades och läste ett par stycken och de var långt ifrån min uppfattning om Rambo, så jag väljer att se det som en släng av sinnesförvirring helt enkelt.
I julas fick jag ett presentkort hos Bokia och det är ungefär som att ge godis till en fyraåring. Dessvärre så finns inte Bokia i Södertälje och jag brukar som bekant beställa böcker från Bokus annars, men nyligen när vi var i Gävle så förärades Bokia i Valbo köpcenter med ett besök och Intrång blev ett av fynden. Inte så mycket för att jag såg den, utan det var sambon nu igen som spanade in den och upptäckte att boken blivit belönad med Bram Stoker-priset för bästa skräckroman 2005 och därför borde den vara något för mig.
Envist hävdar jag då att bara för att jag läser King med förtjusning så betyder det inte alls att jag har en förkärlek för skräckromaner, men när Stephen King har rekommenderat den på framsidan så tror jag på att jag vill läsa den. Och om jag skulle tycka att den var dålig så skulle antagligen sambon gilla den istället.
Mycket kort så handlar boken om ett gäng ”urbana forskare” (folk som gillar att gå in i övergivna byggnader och kolla helt enkelt) som ska ta sig in i ett hotell i New jersey tillsammans med en reporter som i sin tur ska göra ett reportage om det hela. Naturligtvis så visar det sig att de inte är helt ensamma i hotellet och det visar sig också att tanken bakom inte bara är att man ska se sig omkring.
Det om handlingen. För er som inte gillar monster och grejer så behöver ni inte oroa er. Det finns några muterade djur som har lite konstigheter för sig, men de är mest störda (inte som i vrickade alltså) och inte farliga om man inte retar dem. Inga monster alltså, lita på mig.
Boken utspelas under en natt och om man sträckläser den, vilket man med fördel gör, så räcker den antagligen ungefär lika länge. I alla fall om man läser som jag. Jag hade dock inte tid att läsa hela på en gång, utan fick kämpa för att hitta ett ställe där det var lämpligt att sluta, där huvudpersonerna hade det lite lugnt för ett ögonblick. Det var inte helt lätt eftersom det händer saker, ska hända saker eller precis har hänt något hela tiden och den enda trista episoden, om man nu måste ha någon är i början innan de kommer iväg och i efterorden (du kan hoppa över det kapitlet, boken är ju ändå slut och Morrell är inte så kul).
Intrång är en såndär bok som man börjar att läsa och efter något kapitel drar man ett djupt andetag och kan inte andas ut innan historien börjar närma sig sitt slut. Nerverna är på helspänn och det där sköna kittlandet i magen är med hela tiden. Till och med om man som jag måste lägga ifrån sig boken, så räcker det med att man vet att man alldeles strax får läsa vidare för att det ska börja kittla i magen.
Läs den. Om du är en hare kanske du vill läsa den under dagen, men annars gör den sig ovanligt bra nattetid.
Andra bloggar om: David Morrell, Rambo, First blood, Intrång, skräckroman, bram stoker-priset, 2005, böcker