Inte ute ur leken än

Katten tidigare känd som tjocka katten är kvar på sjukhuset. Efter att vi lämnade henne där har jag läst på lite och förstås pratat med veterinären varje dag. Kreatininvärdet (njurvärdet alltså.. eller ja, värdet på slaggprodukterna i blodet snarare) låg på 800 i fredags och normalt ska vara under 200. Vidare hade hon lite högt blodtryck (det hör till tydligen) och ett lågt kaliumvärde och för att styra upp det där så lades hon in.

Igår hade kreatininvärdet sjunkit till 647(?) och kaliumvärdet var stabiliserat, men att hon är svårt sjuk råder det inget större tvivel om och frågan är bara hur länge det är meningsfullt att försöka. igår bestämde vi i alla fall att hon skulle stanna kvar på sjukhuset med dropp och få njurarna renspolade så gott det går. Det enda de inte gillade riktigt var att hon inte äter så mycket som de tycker att hon ska och där är den egentliga anledningen till att hon inte kommer hem idag heller.

Veterinären tyckte visserligen att vi visst kunde ta hem henne och fortsätta behandlingen hemma, men att det i så fall blir till att mata henne med det hon inte äter själv. Mitt svar på det blev att eftersom jag har klippt klor på henne så vet jag att hon genom att bli matad förmodligen skulle bränna mer energi på att få i sig maten än hon fick av den och det tyckte veterinären verkade troligt. ”Det märks att hon är bestämd”

Som det verkar så kommer hon hem imorgon och så får vi ta det som det kommer dag för dag.

Jag såg framför mig att vi mer eller mindre skulle ta hem henne för att säga farväl, men efter att ha läst på lite så förstår jag att det inte alls behöver vara så. Det kan vara så, men det behöver inte vara så. Det finns katter som har kommit under behandling med betydligt högre värden än hon och som har mått bra i åratal sen, precis som det finns katter som inte alls klarar sig. Det känns skönt att läsa, särskilt med tanke på att Sura katten, som vi förlorade i november fick samma diagnos och där fanns det inte ett dugg att göra.

I slutändan så handlar det naturligtvis om att väga hur hon mår i förhållande till kostnad och behandling.

Om hon kommer hem imorgon så ska jag berätta vad det kostar så förstår ni varför man ska försäkra sina djur. (ja, jag är en dålig matte, för dumma katten är faktiskt oförsäkrad, men jag sparar pengar till henne istället)

Inch Allah eller hur man nu säger.

Andra bloggar om: , , , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

3 svar på Inte ute ur leken än

  1. Neny skriver:

    Riktigt jobbigt det där med husdjur som i princip är för sjuka för att leva. Hur gammal är katten? Vi hade en med giftstruma som klarade sig ett par år med det, dog naturligt ute i trädgården förra sommaren, 15 år gammal, så det var skönt att man slapp avliva. Sköt om er!

  2. Drottningen skriver:

    Hon är tolv år gammal. Inte tonåring, men knappast skitgammal. Jag tycker att det är extra jobbigt eftersom vi det senaste året förlorat två katter och det känns verkligen som att det räcker nu.

  3. Lotta skriver:

    Usch stackars er! Allihop.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.