Jag fick för mig att jag skulle fixa med bilderna som fanns i kameran. Jag trodde verkligen att jag orkade det. Så dumt av mig eftersom ett tjugotal av dem var på katten tidigare känd som tjocka katten.
Herregud vad jag saknar henne. Och när jag börjar sakna henne så saknar jag allihop.. Det är lite som att mentalt rulla sig i grovt sandpapper.
Smart drag. Idiot. (jag lovar, det här ska inte bli någon kattblogg. Det har varit lite mycket bara)
Ånä! Din stackare! Du får väl skriva vad du vill, det är din blogg! Klapp och kram!
Jag tänker på dig och vet att det är svårt att förlora sina små vänner. Det har blivit lite väl mycket av den varan för din del. Kram på Dig