I Göteborg har man startat en förening för morgontrötta som bland annat ska lobba för mer flexibla arbetstider och en gång för alla slå hål på myten att de som är morgonpigga är mer effektiva.
Visserligen betvivlar jag att de kommer att lyckas, men tanken tilltalar mig som morgontrött. Jag tror inte att människor som inte är en sån sort förstår att det inte alls bara är att lägga sig tidigare på kvällen eller att man kan vänja sig.
Jag har försökt vänja mig vid tidiga mornar sen jag var sju år. När jag var 27 gav jag upp och började jobba natt när tillfälle gavs. Under dessa 20 år har jag försökt och försökt med det enda resultatet att jag gick i dvala fram till lunch, var pigg fram till 15-snåret och sen gick i dvala fram till 21 när jag skulle lägga mig. Och kunde inte sova. Hur mår man då tror ni?
När jag började jobba natt så tog det ett par månader för kroppen att begripa att det var dags att gå och lägga sig fast det var ljust, men efter det så äter jag frukost när jag kommer hem, sover i 8 timmar och är visserligen ingen solstråle när jag vaknar nu heller, men jag vaknar faktiskt. Ofta av mig själv och ibland av väckarklockan. Under de år jag försökte gå upp tidigt hade jag flera väckarklockor och en kompis som ringde flertalet gånger och lyckades mer eller mindre i undantagsfall vakna. Jag sov oftast förbi alltihop.
Sen jag började jobba nattetid så är jag oftast pigg när jag är ledig och kan vrida tillbaka dygnet skapligt i mina ögon. Jag brukar vakna någongång mellan 10 och 12 och någon timme senare förstår jag till och med vad folk säger. Ta det i jämförelse med att allting omkring dig utspelas som om det vore inlindat i bomull och minst hälften är obegripligt. För mig är valet ganska enkelt.
Om man bortser från det faktum att samhället i stort är anpassat efter dagmänniskor, så får man som kvälls/nattmänniska stå ut med diverse gliringar jämt och ständigt. Åker man till jobbet för ett möte klockan 14 så möts man av ”höhöhö… är det tidigt för dig” samtidigt som man möts av stora frågetecken när man påtalar att möten samma dag som man vakar av är ingen höjdare eller varför inte folk som ringer klockan 11 när de vet att man har jobbat och blir bestörta över att man sover? Vaaaaa? Soooover du klockan 11? Eh, ja, eftersom jag kom hem halv åtta och i säng en timme senare ditt jävla spån.
Visst kan jag jobba dagtid, det jag numera vet är att jag inte kan börja jobba klockan åtta och inte ens nio är optimalt. Däremot kan jag gärna jobba fram till midnatt eller varför inte hela natten? Majoriteten klarar faktiskt inte att jobba nattetid mer än i bästa fall ett par år innan deras sömn och magar är förstörda för flera år framåt. Det är det ingen som ifrågasätter, men jag, som rimligen känner min kropp bättre än de flesta, blir konstant ifrågasatt när jag säger att jag inte mår bra av att jobba dag, att jag inte kan sova och att min mage protesterar. Då heter det att det är en vanesak.
Skulle det inte möjligen kunna vara så att vissa av oss är bättre lämpade för att jobba på eftermiddagar och nätter och att vi inte bara är lata och bekväma? Finns det en ringaste möjlighet att min dygnsrytm inte är likadan som de flestas?
Så roligt är det inte att försova sig, må dåligt i en vecka för att man var tvungen att kravla sig upp ”mitt i natten” (jo, precis så känns det) och dessutom bli hånad för det att man gör det år efter år.
Om någon vill gå med i föreningen så kan man göra det här.
Andra bloggar om: dygnsrytm, sömn, nattarbete. flexibla arbetstider, morgontrött
Jag förstår precis allt du skriver. Instämmer i varje ord av beskrivningen av en morgontrötts vedermödor, inkl bemötandet från alla drygon som är födda med den godkända dygnsrytmen.
Det är klart att vi har olika dygnsrytmer i oss. Jag är möjligen en dålig människa på andra vis men min morgontrötthet har ingenting med lathet och hållningslöshet att göra.
Min bästa tid ur kreativitetssynpunkt börjar nu, 22.30. När jag var yngre kunde jag tvinga mig upp efter att ha varit vaken och kreativ nattetid men nu i medelåldern, på ”döhalvan” går inte det så nu måste jag tvinga mig i säng i s.k. normaltid för att öht ta mig ur sängen när arbetet ska börja.
Känner igen det där fenomenet. Inte för att jag heller tror de lyckas men det är bra att de försöker. Jag är också kvällsmänniska, inte nattmänniska dock. Vid ett- två blir jag supertrött, oavsett när jag klev upp. Och före åtta blir jag inte människa, om jag får ligga till nio fungerar dagen, annars är jag zombie till nästföljande natt, oavsett om jag lade mig 21 eller 02… ja du hänger med. Provade att jobba natt ett tag men det fungerade inte för mig, fick total insomnia då istället, men skiftpass/kvälls/eftermiddagsjobb funkar perfekt. Synd att man sällan hittar sådana jobb. 😛
En liten tant: Ditt mittenstycke var nog det bästa jag har läst på hela dagen =)
Neny: Själv sover jag som sagt som en griskulting oavsett om jag jobbar natt eller inte. Har jag jobbat sover jag nog hårdare, inte nödvändigtvis bättre dock, det ska erkännas, men jag sover mina 8 timmar i ett sträck. De flesta jag känner som jobbar natt vaknar för pinkpaus vid 11 däremot. (om jag vaknar kan jag däremot inte somna om, så det är nog tur att jag kan sova förbi nästan allt)
Samhället stannar ju inte för att klockan blir 1700 och jag förstår faktiskt inte varför det finns så många tjänster som är t ex 3-skift (dag, kväll, natt) men nästan inga ständig kväll/natt. Nog tror jag att vuxna människor både kan och är skyldiga att jobba när de mår som bäst av det om möjligheten finns.
”Nog tror jag att vuxna människor både kan och är skyldiga att jobba när de mår som bäst av det om möjligheten finns.” Skitbra sagt. Visst är det så. Vi har bara ett liv så man bör väl leva det hyfsat bra och smärtfritt… Mitt problem är nog att de flesta jobb jag hittar börjar vid 7 eller 8, i Stockholm, kul att åka hemifrån sex, eller halv sex… 😛 Det går inte. Jag pallar max en månad sedan blir jag zombie av att bara sova två, tre timmar per dygn.
Det finns en anledning till att kaffe är en av världens största exportvaror. Är själv ganska ok på morgnarna, men satan vad B-människor inte har i trafiken att göra innan klockan 14.
Linda: mjo, men man blir ju immun mot kaffe. jag piggnar iaf inte till av kaffe, dricker jag tillräckligt mycket får jag ont i magen däremot (och då är det svårt att sova förstås)
Jag är nog inte säker somm gångtrafikant ens före tolv.. 😉
Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Ibland skäms jag över hur dum jag är
Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Sömndöden