Arga katten

Efter ett par timmar var arga katten försvunnen från sin plats under sängen, däremot morrade och fräste mitt täcke. Det gick inte att locka fram henne med mat eller godis och jag började misstänka att jag kanske skulle få sova i soffan. Man vet ju aldrig vad arga katter får för sig liksom, särskilt inte hon med tanke på att lilla katten stal hennes kudde.

Nu framåt kvällen har hon dock krupit fram och inspekterat badrummet. Det är lite roligt att se, för hon backar inte, utan när någon kommer inom synhåll så stannar hon och fräser och morrar. Till och med lilla katten backar. Pissnisse har varit inne och spanat, mycket, mycket försiktigt, men annars har till och med han tagit det lugnt.

Vem vet, de kanske fattade ändå när jag sa att det skulle komma hit en kattflicka?

Nu ligger hon under sängen igen och är arg, så jag kanske kan sova i sängen ändå. Hon får väl bo därunder och sura så länge hon behöver. Jag har petat in både mat och vatten och en låda står på behagligt avstånd.

Jag ska skriva om andra saker, men just nu är det arga katten som upptar tankarna och tiden och dessutom så misstänker jag att det kan vara nyttigt för andra att läsa att katter som möts första gången faktiskt fräser, låter illa och rentav slåss med varandra. Efter en eller ett par veckor ger det med sig i nio fall av tio och de kommer överens alldeles utmärkt, men det gäller förstås att stå ut med det. Att de tre hemmakatterna inte har fräst eller morrat är faktiskt förvånande.

Edit: Borde inte en katt som morrat mer eller mindre sen klockan 14 få lite ont i halsen? Blir det inte jobbigt efter ett tag liksom? Hon har tagit sängen igen, så nu vet jag inte om det blir soffan eller sängen för mig.

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

9 svar på Arga katten

  1. Mickey J Barczyk skriver:

    Men vad händer om de inte kommer överens? Blir det en pälsmössa utav det hela då?

  2. Drottningen skriver:

    Jag har haft katt (oftast fler samtidigt) sen jag var 7 år. en enda gång har jag varit med om att en katt verkligen har hatat en annan katt. inte så att de slogs, utan det var den dumma katten som pinkade på väl valda ställen..som spisen (luktar hallon när man ska använda den ja) eller varför inte strykbrädan? De katterna särade vi på ja, i alla andra fall så har det lugnat sigefter ett par veckor max, oftast bara ett par dagar. De kanske inte älskar varandra, men de kommer att tolerera varandra. Det blir säkert lite skrik och fräs innan, men det är ju bara för att visa vem som bestämmer så att säga. Arga katten har varit med om en del förändringar den senaste tiden så hon har all rätt att vara lite missnöjd över tillvaron tycker jag

    Så nej, det blir ingen pälsmössa. Absolut inte.

  3. Drottningen skriver:

    dessutom har jag ju klippt klorna på hemmakatterna förstås så att hon får lite försprång om det skulle vara så 😉

  4. Mickey J Barczyk skriver:

    Taskigt ändå att tvinga en katt bo tillsammans med en katt tills någon utav dem dör. Det är som om Joshi skulle bli tvungen att bo med Linda Skugge resten av hennes liv… med andra ord ca 2 dagar tippar jag på, men ändå.

  5. Drottningen skriver:

    jag tror att katter är mycket bättre på att ignorera varandra än vad människor är, så länge det finns ställen där de kan få vara ifred. josh skulle nog stå ut med skugge om hon satt i ett annat rum och höll tyst hela tiden 😉

  6. Lotta skriver:

    Blev det soffan? Hoppas hon har lugnat ner sig till idag! 🙂

  7. MsGarbo skriver:

    Spännande att läsa, nej, du skriverinte för mycket om katter…

  8. SqZ skriver:

    Du har mycket mer tålamod än vi har. Det kan hända att det hade funkat med grannkatten till slut men vi hade ingen lust att chansa.

  9. Drottningen skriver:

    Sqz: nej, alltså.. det är ju det det hänger på. Tålamodet alltså. Dessutom är det inte riktigt samma sak att ”passa” en främmande katt ett tag som att faktiskt ta hand om en. Det blir ju lite som att man lägger ner tid i onödan så att säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.