På förekommen anledning

Eftersom några (nåja, tre..varav två från samma hushåll) har frågat hur det går med Arga katten så är det väl dags för en liten uppdatering på den fronten. Nej, vi har inte ”deporterat” kattan. Så gör man inte med vuxna, friska katter, inte ens om de är lite egna.

Min tanke var att berätta om att Pissnissens envetna försök minsann har fått henne att vekna lite, men så i morse vrålade hon som besatt och när jag tittade efter satt hon precis utanför toadörren och vevade mot Pissnissen och sen for hon iväg som skjuten ur en kanon och där hon tidigare stått fanns en stor pöl. Förmodligen har hon blivit smugen på på väg till toan och sen när hon upptäckte det (varför är hon så ouppmärksam när hon är så lättstött?) blev det knas med alltihop och ja… det slutade med att hon pinkade på sig helt enkelt.

Det är dock det mest våldsamma jag har att rapportera från den senaste veckan. Oftast går det rätt bra alltså. Dumma katten och Arga katten sover i samma säng och är oftast om inte kompisar så åtminstone tolererande. Pissnissen smyger på Arga katten mest hela tiden och är fredligare än Gandhi på sin tid. Märkligt nog så är det den Lilla katten som har mest problem med Arga katten, mer än hon har med honom vad det verkar. Varenda gång de får syn på varandra så ser det ut som om han har blivit personligt kränkt av hennes närvaro. Numera så kan de ofta befinna sig på någon dryg meters avstånd och sitta där och blänga.

För det mesta händer det inte så mycket. Arga katten trippar runt i lägenheten utan att se sig för, blir stött när det visar sig att det plötsligt står en annan katt i närheten, fräser och rasslar in i sovrummet igen. För att mindre än minuten senare vara på väg ut igen.

Flera har uttryckt förvåning över att de inte är bästisar än, men då ska man ha i åtanke att Arga katten är 5 år och räknas nästan som medelålders och de andra katterna här är 1, 7 och 12 år gamla. Det enda som är konstigt är att den lilla parveln som borde vara mest anpassningsbar är den som är mest vrång av alla. Fast inte ens han är sur annat än när Arga katten kommer för nära.

Man får räkna med när man för ihop vuxna katter att det tar ett par månader innan lugnet återfinner sig. Det behöver inte vara så, det kan gå hur bra som helst direkt också, men det är vad man får utgå ifrån helt enkelt.

Andra bloggar om: , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På förekommen anledning

  1. Madde skriver:

    Hah! Vilket drama, nästan som min två terrorister (katter) hemma.

  2. Lotta skriver:

    Naw! Har en som sitter här och stångas och gäspar mig i ansiktet. Hur söt som helst men andedräkten kan döda…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *