Jag vet inte, men jag undrar verkligen om det är min grej. Det är dyrt, pilligt och man stökar ner precis överallt.
Det är ju lite roligt också, men det finns vissa saker som jag helt enkelt inte får ihop. Jag kan inte klippa rakt. Alls. För att råda bot på det köpte jag möstersaxar så att det inte syns. Nackdelen är att mönstersaxar från panduro helt uppenbart är leksaker och inget annat.
Jag kan inte skriva heller. Alltså, stava kan jag, men skriva tydligt, rakt eller för all del läsligt kan jag inte. Om någon annan skulle skriva med blyerts först så kan jag inte fylla i det heller utan det ser bara ut som om en femåring varit där och kladdat. För att rädda det som räddas kan så får jag klistra blommor och skit där jag inte alls har tänkt mig och så surar jag.
För att fortsätta gnället så är det här med att limma saker lite besvärligt också. Jag limmar fast saker snett, åt fel håll, i bordet, i varandra, i mig själv och gärna på golvet också när jag håller på. Limstift är nog inte någon av mina närmaste vänner.
Jag kan inte heller färgkoordinera saker även om jag tror att jag börjar bli bara aningens bättre på just den biten. Jamen, säger någon nu, man kan ju köpa färdigmixade grejer. Jovisst, men jag har inte såna för jag har fått en massa saker av människor som vill få in mig i ”sekten” och sen har jag köpt skitfula grejer som inte passar med något.
Stämplandet då? Jovars. Jag köpte kattstämplar som jag tydligen kan använda, men den där stämpelrengöraren verkar vara ett bottennapp och den större stämpeln jag kan jag tydligen inte använda. Jag vet inte hur jag gör, jag ser till att den jävla stämpeln är täckt med färg, trycker mot mitt jävla papper och.. får en halv stämpel. Jättefint. Jag försöker inbilla mig att den är skev och att det är därför den reades.
Det som stör mig allra mest är nog det där med skrivandet. Inte nog med att det blir fult, tydligen kan jag inte få ihop orden bra heller utan det blir bara något töntigt blaj.
Sen ska vi inte ens gå in på allt som jag inte har en aning om hur man gör. Embossing? Vad fan! Jag köpte visst nåt jävla pulver och varje gång jag ser det så känner jag mig som, ja, just det, ett jävla pulver. Och de här öljetterna? Vad ska jag göra med dem? Hur? Och snörena? Och knapparna? Inte kan man väl klistra knappar med ett limstift?
Och så alla dessa konstiga ord då! Embossning som sagt, brads, LO, cardstock, humlahumlagrejbraåha. Hallå???
Jag undrar om jag verkligen ska ha en hobby.
Andra bloggar om: scrapbooking, hobby
Du har inte funderat på att virka istället?
Jo, jag har provat det. Det var svårt.
Du har inte funderat på subbascrappen och att faktiskt göra nåt istället för att tjurigt sitta och fika istället? Du vet…för att lära sig. Öva…prova….
carina: vad du bråkar. jag har scrappat till mig en huvudvärk idag. (jag säger ju att jag kan ta med barnet. men jag ska fika. jag tänker inte scrappa som en lallande idiot bland sektmedlemmar. dessutom så skulle jag klistra fast er i bordet allihop och hur skulle det se ut egentligen?)
Carina: Eftersom jag vet att du är nyfiken, jag har gjort 4 LO’s(?) och nästan ett kort. (kortet är inte klart, det måste torka lite och sen ska jag texta fult och snett på det. Jag skulle stämpla, men det blev ju bara en halv så jag fick trixa lite;)
Nyfiken? Moi?
Jag bara tycker som så att om man nu känner som du gör – fattar inte ditten, klarar bara halva datten – så kan det vara en god idé att faktiskt vara med och prova på nya sätt utifrån de tips och råd en sådan träff kan ge.
Du skulle iinte klistra fast någon i bordet. Det klarar vi så bra själva.
*hahaha* Inte för att jag skrattar åt ditt elände i sig, men du beskriver det himla roligt! 😀
Skönt att se att jag inte är ensam om att inte klara av det här med scrapping :o)
*asg*
Jag känner igen mig! (och varför inte limma fast scrapbruttorna? då vet man ju var man har dem när man behöver ett kort eller nåt!)
Carina: Fast jag kan faktiskt lära av att titta på också. Jag lovar.. Låt mig fika bara 😉
Kristina: Elände? Det är ju min nya hobby! =P
mildamakter: vad menar du? jag har ju gjort ett helt album i doppresent 😉
Jeez: Scrappar du?
Men du, subbascrap blir ju jättebra.
Då har du tillgång till allt möjligt. PAppersskärare som definitivt skär rakt, pennor som gör ditt skrivande till en dans, apparater som stansar ut bokstäver precis som du vill och färger, papper, pennor och annat skit du aldrig trodde du behövde.
Och det är faktiskt så att det är den bästa inspirationen att titta på andra. Så, vilket datum ska vi boka?
Förresten blir jag lite stolt att du kallar oss för sektmedlemmar… det är ju precis vad vi är. Och du är en av våra nyaste medlemmar… det här är det första tvivlet innan du hänger dig själv till den nya Messias – limtuben.
peterlina, var kan man se dina alster? frågar vajlet, om du minns mig.. 😀
Peterlina: Du förstår att jag blir rädd för er nu va? (jag säger det en sista gång nu; jag ska fika. basta!) Det är ju barnet som vill provscrappa.
*förtydligar* jag menar då hän-ger inte hänger… vi vill INTE att du ska hänga dig i en bit scrap-band.
Haaha.
Vajlet, du får klicka på mitt namn så kommer du till din blogg så ser du vad jag gör för krafs. 🙂
Mäh! Vad ska jag då göra med de däringa banden? 😉 (jag skojar bara. jag har kletat fast säkert flera dm band lite här och där)
Jag hittade hit från Peterlinas blogg!
Även jag är scrappare sedan länge och det är himla roligt!
Jag lovar!!!!! : )
Det kan vara lite tixigt och klurigt i början, men då får man bara fråga….
Lycka till med ditt scrappande ; )
jag tycker minsan att kortet jag hittade i lådan idag var urtjusigt 😀