Utrensning

Idag har jag rensat i köksskåpen. För att förstå vilken grej det är i det här hushållet så måste man först förstå att alla här har väldigt stora problem med att kasta saker som det inte är fel på. Jag är snäppet värre ändå, för jag kan ofta inte kasta saker som det bara är lite fel på heller. Det spelar liksom ingen roll att vi numera oftast kan köpa en ny vad det nu är, för det behöver vi ju inte eftersom vi har en, om än en grej som måste modifieras för att användas.

Jag ger gärna bort saker, men tydligen så har jag inte särskilt mycket som andra vill ha, även om jag lyckades ge bort en riskokare och har blivit av med x antal kassar med böcker den vägen. Folk brukar gärna ge oss saker däremot, soffor, katter, böcker, scrapsaker osv och vi har pinsamt svårt att inte säga nej. Inte så att vi känner oss tvungna att ta emot och känna oss tacksamma i all evighet eller så, men det är det där med hela saker nu igen. Inte ska man kasta saker som det inte är fel på och dessutom så behöver vi ju [insert valfri pryl] och gör vi inte det så kommer vi att göra det senare.

På något märkligt vis så lyckades jag utan större ansträngning få sambon att nästan villigt åka till pingstkyrkans loppis här i stan med en laddning grejer. (jag börjar misstänka att Ironical clan och herrn här i huset har någon telepatisk kontakt, sist jag pratade med henne om en sak som jag tyckte att sambon inte gör så hade han gjort precis det när jag kom hem. Igår pratade vi om att rensa ur grejer och skänka bort) Alltså la jag i stora växeln och rensade. Många kassar blev det och nu är inte skåpen överfulla i alla fall.

Hans Kungliga Höghet for iväg med grejerna bara en liten stund efter att jag bedömde mig som klar (orkeslös) och tur var väl det, jag har för vana att ångra mig när jag ska lämpa iväg grejer och packa upp dem igen, men nu hann jag ju inte det.

Resten av veckan ska gå åt att fylla sopsäckar med skräp som ska hivas i en container till helgen. Jag har bara börjat lite lätt, så jag är bara inne på min andra än så länge, men det blir alldeles säkert mer.

Jag hoppas verkligen att mina saker (jo, det var mest mina saker, eftersom jag har bott här i en halv evighet så har jag samlat på mig flest grejer också) hittar någon annan att bo hos och inte bara lämnas åt sitt öde. (sådär ja, lite separationsångest trots allt..)

Jo, jag vet, jag har inte en helt sund inställning till döda ting och jag har en trolig teori om det också och jobbar med det, okej? Det kan tyckas lite charmigt och gulligt sådär när jag år efter år mumlar om en halvrutten bänk på balkongen som borde slängas, men sen i sista stund inte kan skiljas från den för att min gamla katt älskade den, men så jävla roligt är det inte jämt att bli gråtfärdig över prylar som går sönder eller försvinner. Å andra sidan så är det nog ganska tacksamt att pracka på mig saker om man vet att jag kommer att använda och älska dem. (jo, det är svårare att göra sig av med saker man har fått än saker man köpt på IKEA t ex)

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *