I morse fick jag bokstavligen en tjotablängare mitt i ögat av en tant på jobbet. En sån där som ni lyckliga ovetande kallar mormor/farmor och tycker är söt. Söt? I helvete heller! Hade jag varit bara aningens mindre snabbfotad så hade hon dessutom hunnit sparka mig också.
Sen hade hon mage att fråga mig om jag mådde bra nu och förklarade att ”jag är också en människa”. Det kändes i och för sig som en fullt normal avslutning på en natt som började rätt kasst och som sen stadigt trampade utför.
Såna mornar känns mitt jobb ganska billigt.
Varför hon nitade mig? Ptja.. jag, min idiot trodde att jag skulle byta ett nerpinkat nattlinne till ett torrt.
Men det fattaruväl att ett nerpinkat nattlinne är alldeles varmt och härligt. Vem vill ha ett nytt, torrt och kallt då? Pucko!
Oj oj…trevlig dam det där.
Mmm … känner igen det där. Har jobbat på postOP och i hemvården. Man borde fan få risktillägg i såna yrken.
Peterlina: Men det var ju redan kallt!
Danni: Tänk vad du ger dig in i 😉
Helena: Men vården är ju ett k a l l, inte ett riktigt yrke. 😉
Ack, det är ögonblick som dessa som gör att man känner att man valt rätt yrke och känner sig varm och go i magen när man går hem för dagen, eller natten. Beundrar er som orkaar jobba natt år efter år, inte för den sena timmans skull, utan för att det är så mycket rutinarbete och blöjronder som den sommaren jag jobbade natt, höll på att göra mig galen. På dagen får man ju variation mellan att byta blöjor och tvinga i dom mat i alla fall.
ja just det! glömde visst det 🙂