I somras, inför ett dop, så köpte jag ett symboliskt dass av lutherhjälpen som jag trodde kunde bli en bra present. Det stod ingenstans på hemsidan huruvida man skulle få något lite diplom eller kort eller så, men jag förutsatte det någonstans eftersom man tryckte på presentgrejen på sidan. Till dop, födelsedagar, begravningar(?) och andra högtidsdagar. Vi hade slut på idéer och istället för att köpa något för köpandets skull så idkade vi lite välgörenhet då.
Jag väntade på det där lilla diplomet då, bara för att ett par veckor senare inse att det inte kommer något, att de där pengarna gått upp i rök (eller spolats ner på toa, haha)och det enda jag kunde göra i det läget var att hoppas på att de som nu skulle få det där fysiska dasset skulle skita duktigt i det och försöka komma på något annat.
Sen har jag förträngt det där, jag fick ihop en unik present som nog var bättre, barnet döptes och växer och frodas.
Igår fick jag brev från Lutherhjälpen och jag blev än en gång påmind om varför man inte ska skänka pengar. Det jag fick var ett rent tiggarbrev, komplett med bilder på svältande barn och lismande tacksam text om hur stor nytta mina pengar hade gjort och sen ett medföljande inbetalningskort med namn och adress ifyllt.
Nästan samma sak hände när jag för många år sen i ett svagt och stressad ögonblick skänkte 100 kronor till cancer och trafikskades förening (eller vad de nu kallar sig, det var den kombinationen i alla fall som jag fortfarande inte förstår), när de ringde. De tog mina pengar, skickade i och för sig skitfula brevmärken som jag fortfarande har kvar och sen började de ringa. Inte för ofta, någon gång i kvartalet sådär och så fick jag höra en lång föreläsning om hur mycket mina pengar hade räckt till (hallå? 100 spänn?) och hur tacksamma de var, men kampen var inte slut än och hade jag kanske möjlighet att skänka dem 100 kronor i månaden? Jag hade för vana att svara att jag jobbar deltid inom vården så de kan glömma sina pengar. Ändå ringde de i flera år och jag blev surare och surare.
Ärligt talat, de där tiggarbreven och tiggarsamtalen måste ju kosta mer än vad de får in. Tror de på fullaste allvar att jag blir det minsta sugen på att ge dem pengar när de tjatar och dessutom slösar bort ärligt intiggda pengar på det där viset? Dessutom blir jag förbannad över att de stör mig.
Låt mig vara! Jag har inga pengar. Jag har fortfarande samma jobb. Jag vill inte ha era brev, jag vill inte prata med er och berätta att jag är fattig, jag vet att barnen i Afrika är hungriga och att sjuka och skadade människor inte har det så kul heller och jag vet att ni finns och vill hjälpa. Där har era reklamkampanjer och alla olika tvgalor fyllt sin funktion. Ni behöver inga jaga mig, faktum är att ju mer ni jagar mig, desto mindre vill jag ge er pengar.
Är det någon som kan förklara vad de tror sig kunna vinna på att bete sig så här och framför allt, finns det någon organisation som gör skillnad och som inte stör sina välgörare. Möjligen kan de få skicka ett julkort eller så. Bara. Men det behövs inte heller egentligen, de kan skicka ett paket mjöl istället eller rädda en babianunge eller så istället.
Andra bloggar om: lutherhjälpe, tiggeri, välgörenhet, reklam
Är väl en hel del sådana där organisationer som fungerar precis som vilken annan telefonförsäljning som helst, försäljning på det lägsta sättet dvs förföljande och vädjande till ens medlidande.
Jag brukar be dem om pengar när de ringer mig istället.
”Snälla, jag är verkligen utfattig, har ingen mat i huset och kan inte handla ny, jag svälter nästan, kan du inte skicka mig lite pengar?”
Brukar bli jävligt tyst, jävligt fort.
drf: ja, det är ju en variant. Nu är jag av med de ena och de andra har inte mitt nummer och eftersom jag är ansluten till NIX så ringer inga andra heller
Skoja inte. Jag har skänkt pengar till STadsmissionen och läkare utan gränser.
Stadsmissionen skulle lika gärna kunna öppna kontor här hemma, för jag har ju alla deras kuvert och skit i alla fall… hjälp vad mycket pengar det måste kosta dem att tigga av mig som dessutom inte ger ett öre längre (jag är pank ju)
Läkare utan gränser är inte riktigt lika tiggiga i alla fall, men nog kommer det ett litet tiggarbrev nån gång ibland.
Sen undrar jag varför stadsmissionen skickar hem en tidning till mig som jag absolut inte vill ha… porto och produktionskostnad bara för den måste ha passerat mina välgörenhetspengar för länge sen.
Peterlina: Det enda ”säkra” verkar vara att när man är i en stad som man inte bor i och aldrig mer kommer att besöka kastar ner ett par slantar i någon lämplig bössa. (man kan inte göra det hemma ju, för då kanske de känner igen en sen och jagar en med bössan)
Inte undra på att det är så mycket kvar som behöver räddas om pengarna ska gå till frimärken, papper och skrivarbläck istället.
Det är exakt därför jag inte skänker pengar längre! Jag sponsrade WWF ett tag, men insåg att ungefär 75% av alla pengar jag skänkte sannolikt gick till att skicka mig tiggarbrev så det kändes som det kvittade efter ett tag. Jag adopterade en gibbonapa ett år och det funkade strålande! Jag fick ETT brev med ett kort på Bill (apan hette det) och en liten text om hur han höll på att rehabiliteras tillbaka till det vilda. Sen hörde jag aldrig av dem mer. Mer sånt tack! Nu har jag fått ett inbetalningskort till bröstcancerfonden där man kan vara anonym. Det låter som min grej så det ska jag använda mig av!
Petra: Tjatade de inte om den där apan när du inte ville ha den längre då? Och genom vilken organisation var det? För jag har funderat på det där.
Skänk pengar anonymt, det är mitt kokheta tips.
Love your words! Puss P
Sqz: Jag läste bara för någon dag sen att man talar om att ta bort den möjligheten eftersom kriminella element använder välgörenhetsorganisationer för att tvätta pengar.. Jag begriper inte hur det går till och vid närmare eftertanke kanske jag har drömt ihop det bara. Märkligt är det iaf
Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Så tänkte jag