De senaste dagarna har jag inte sovit så bra. Natten innan jag skulle jobba var det en mardröm och jag vaknade flera gånger och till sist gick jag upp alldeles för tidigt och hann inte lägga mig och vila en stund på eftermiddagen. Sen har jag vaknat ett par timmar för tidigt efter jobbet och igår skulle jag sparka sönder en bokhylla, fylla sopsäckar osv.
Efter maten låg jag och dåsade ett tag i soffan, för man kan ju inte gå och lägga sig hur tidigt som helst och dessutom vore det trevligt att åtminstone säga hej till Hans Kungliga Höghet. Jag ändrade mig, kan man säga, med följden att jag bäddade ner mig vid 20-tiden. Tanken var att jag skulle läsa, men det gick sådär och jag sov istället.
Jag har ett svagt minne av att jag hörde HKH när han kom hem, men jag vaknade inte riktigt av det. Enligt ryktet har katterna (den arga och pissnissen troligen) levt rövare under sängen stora delar av natten, men jag har inte hört ett dugg förrän sambon väckte mig med orden ”ska du aldrig vakna?”. Då var klockan nästan 11.30.
Nu känner jag mig å andra sidan som en människa igen. Det var skönt. Och du som tänker förfasas över att jag kan sova 15 timmar i sträck, du är nog lite avundsjuk egentligen över att du inte kan sova ”ikapp” va? Det skulle jag också vara. (och nästa fråga brukar bli ”men.. visst var du uppe och pinkade ett par gånger va? Svaret är nej. Jag var trött.)
Gud din lyllos! Skulle behöva sova 15 år för att komma ikapp…