Minns du henne? Såg du intervjun med henne som sändes ett tag efter att hon flytt? I så fall behöver du inte läsa boken.
Boken är skriven av Allan Hall och Michael Leidig som påstås ha följt historien från början när Natascha kidnappades, men jag ställer mig lite tvivlande till det. Det är lite märkligt att ett par journalister som har pillat med den här storyn från början inte har lyckats få reda på mer helt enkelt. Boken verkar nämligen vara ett sönderklippt referat av den tv-sända intervjun varvat med kryddiga formuleringar om Priklopils ”ondskefulla plan” och för all del att ”hon drogs oemotståndligt mot sitt öde”. Hon var på väg till skolan!
Aftonbladet hade inte kunnat göra det bättre. Lägg till att Natascha inte har uttalat sig själv i boken över huvud taget (detta trots de mindre diskreta antydningarna om att hon är en iskall medieprodukt) och de i ”hennes närhet” som uttalar sig nämns inte vid namn, annat än de grannar som fått sina fem minuter i rampljuset (jo, nog visste vi att det var något konstigt med den där familjen).
I själva verket hade jag antagligen kunnat skriva en näst intill identisk bok med utgångspunkt från den där intervjun. Boken känns mest som ett enkelt sätt att tjäna pengar på en tragisk historia som man har försökt få verka ”seriös” med lite psykologiska analyser och svåra ord ibland.
Dessutom har boken fått fyra böcker i betyg av Magnus Utvik i Gomorron Sverige i Svt. Har han verkligen läst boken?
Andra bloggar om: Natascha Kampusch, Flickan i källaren, Österrike, Wien, Allan Hall, Michael Leidig
Var det inte Magnus Utvik som med allvarlig röst och sorgsen min läste upp Bloggfrossas mycket sarkastiska text om Björn Ranelid och helt lyckades missa just den sarkastiska tonen? Jag tror att Magnus Utvik har vissa problem med läsförståelse och nyanser.
Kanske, jag vet faktiskt inte vem det är, jag är dock väldigt fascinerad över att någon faktiskt heter Utvik i efternamn.